På fredagen är det vernissage på Norrbottens museum för utställningen "Verksamhet" som tidigare i år har visats i Kirunas nya stadshus Kristallen. "Verksamhet" är en självständig del av museets dokumentation och slutrapport av Kiruna stadshus.
– Länsstyrelsen krävde att det gjordes en slutdokumentation av stadshuset och det fanns också ett krav på en konstnärlig dokumentation, berättar Jenny Nordmark.
Hon hade sedan några år tillbaka redan idén om att göra något på temat, så hon tog initiativ till att skapa den utställning som pågår nu och kopplade in sin bror Gustav som är ljuddesigner.
De har gjort ljudupptagningar från vardagslivet i stadshushallen och filmat det medan allt var på plats. Men också senare när det var helt tömt.
I den ena filmen har de använt sig av texten i den loggbok som Jan Sydberg som skötte klocktornet skrev under ett par decennier.
– Det var anteckningar om vad han gjorde om klockspelet, men också mycket om vädret – om det var kallt så krånglade klockspelet mer.
Texten har de låtit översätta till lulesamiska och så har skådespelerskan Elina Israelsson läst in den.
Den sista delen av utställningen är en stor väv, bestående av fem ranor, vävda av personer boende i Kiruna, som är hopsatta och som tyngs ner av sprängsten från gruvan. Materialet är gardintyg från tjänstemännens rum.
– Mycket i stadshuset har ju tagits om hand och arkiverats, eller förflyttats till nya stadshuset, men gardinerna ansågs inte ha något byggnadsantikvariskt värde, berättar Jenny Nordmark.
Nu blev de ändå bevarade.
Syskonen är uppvuxna i Kalix och besökte Kiruna stadshus flera gånger som barn när familjen var på väg till Abisko.
– Jag tyckte jättemycket om det, säger Jenny Nordmark.
I vuxen ålder utbildade hon sig till arkitekt och därefter till scenograf. Efter det har hon blivit intresserad av stadshuset även ur sin profession.
– Det är otroligt gediget byggt med många arkitektoniska kvaliteter – handbränt tegel, allt som är byggt för hand och även det samiska hantverket som finns. Även om det var murrigt kändes det ändå som att det fanns en värme när man kom in. Det har också hållit bra under de decennier det stått där och knappt krävt några restaureringar.
Numera bor båda två i Stockholm men tror att det snarast har varit en fördel att ha lite distans till sitt hemlän när de har jobbat med utställningen.
– Det har varit kul och spännande att få läsa på och ta del av husets historia, säger Gustav Nordmark.