Där fick hon utbildning och undgick både Hitler och sedermera Stalins förföljelser.
Eugenia Segerstedt, som också lämnat sin hemstad Moskva, talade på minnesstunden för förintelsens offer och berättade om sin mormors farmor, som var judinna men valde ett sekulärt liv. Hennes berättelse både rörde och berörde publiken i Stadsparken i Luleå.
– Om jag får en son, sa Eugenia Segerstedt, så ska han heta Felix.
Hon berättade att Felix (den lycklige) hette hennes morfar som levde och överlevde tack vare moderns beslut att lämna sina rötter.
Läs mer: Förintelsens offer hedras
Vid minnesstunden deltog också Moa Autio som dansade till musik där lyssnarna kunde känna igen ryska Kalinka. Dansen kunde bland annat tolkas som en berättelse om vad som hände dem som spärrades in i dödsläger eller sköts med nackskott vid smutsiga gropar på landsbygden.
Maritha Meethz, kommunfullmäktiges ordförande i Luleå, talade vid arrangemanget som var ordnat av Luleå kommun och ABF.
Hon tvekade när hon kom på sig själv med att använda ordet "fira" när hon berättade om förintelsens minnesdag. Men hon förklarade att hon menade att att det numera går att fira, att även om det inte går att försäkra sig om att det inte kommer att hända igen, så kommer liknande brott aldrig att mötas med tystnad som då på 1930- och 1940-talet. Ja, hon gick så långt att hon lovade att detta inte skulle ske.
Mellan 50 och 60 personer hade kommit till minnesstunden i Stadsparken i Luleå på fredagskvällen.
Också i Råneå högtidlighölls minnet av förintelsens offer. I Råneå ordnade kyrkan och andra ett fackeltåg till minnesstunden i Råneå kyrka.