Vi är i Moskosel, 112,5 mil från Stockholm, där skolan, butiken och andra inrättningar är borta.
– Nu finns inget att göra, vi får vara glada så länge det föds barn så vi får ha förskolan kvar, säger Beatrice Lundström, som jobbar i den 15 barn stora förskolan, med fritids.
Med i samtalet är Severina Reinhardt, som flyttat från Tyskland till de här trakterna.
I Rallarmuséet i Moskosel träffar vi landsmaninnan Claudia Kaucher , som berättar att maken ville flytta hit och att det hela började med en semester i norra delen av Sverige.
– Jag gillar naturen, människorna och att det inte är så stort här, säger hon.
Större finge det gärna vara, resonerar Moskoselsbon Ulla-Britt Bergström.
– Biltestarna är välkomna, säger hon och talar också om förhoppningarna om fynd av mineraler. Tilltänkta gruvprojektet Laver ligger bara några mil härifrån.
Beatrice Lundström undrar i vad mån kommunledningen jobbar för att hänga på gruvplanerna. Hon märker det i alla fall inte.
I denna bygd, statliga Domänverkets gamla trakter, har man annars traditionellt jobbat med skogen, som anställda. Jobben försvann, och annat också. Det som grämer mest är skolnedläggningen.
– Om man inte för tjugo år sedan sagt att man måste lägga ner hade det sett annorlunda ut. Då fanns underlag och intresse av att flytta hit. Man har heller inte fått behålla skattepengarna. Kommunen hade räknat med att folk skulle flytta till centralorten men de har farit till andra platser, säger Sara Lundström.
Hon kommer från Mellansverige och är en av de som flyttade andra vägen. "Vi som bor här gillar naturen", konstaterar hon, och här bor man nästan gratis.