– Vi har spenderat nästan alla våra kvällar och helger med det här. TV, dator och sådant där håller vi inte på med. Det sabbar uppfinningsrikedomen, säger Pelle Brännström.
150 stycken mopeder och motorcyklar, vespor, gräsklippare, en tandläkarstol, rullstolar, motorsågar och massor av andra prylar trängs i det 600 kvadratmeter stora stallet. Pelle har samlat på sig en hel del grejer genom åren. Tillsammans med sin sambo Ingela Harlin har han grejat på med Patinamuseet i Boden i fyra år nu. De beskriver museet som en tillbakablick på förra seklet.
– Ibland har jag fått tvinga in tanter som inte velat gå på "mopedmuseum". Men det handlar om så mycket mer. När de väl tagit sig in har de direkt förstått charmen, säger Ingela Harlin.
Parets tanke har hela tiden varit att låta lokalens historia och miljö vara en del av helheten. Mycket av det bråte som legat och skräpat år efter år har återanvänts. Ett träräcke består av gamla plankor som tidigare separerat de 48 hästar som huserat i stallet, och i plankorna är det hål som hästarna tuggat upp. En trappa är tillverkad av en byggnadsställning. Återanvändning och restauration går som en röd tråd igenom hela museet. Här slängs inget. Många av motorcyklarna Pelle fått tag i har varit i tusen delar när de hamnat i hans ägo. Men han har satt ihop allt. De är tusentals timmars arbete som lagts ner.
Om veckorna har Både Pelle och Ingela heltidsarbeten. De har också barn, hus och sommarstuga. Intill museet har även Pelle en verkstad. Prylarna hittar han ofta genom annonser. I tidningar eller på internet.
– Jag pratar jag ju så mycket så då det leder ofta in på ett nytt spår. Sen repar jag grejer och får ofta betalt i en pryl.
Ingela förklarar att Pelle har ett sjätte sinne. Han ser saker som ingen annan ser.
– Vi kan vara ute och köra i skogen och helt plötsligt bromsar han in och springer ut. Sen kommer han tillbaka med en mopedlykta eller vad som helst.
I en monter står Benjamin och cyklar. Benjamin är ett skelett som Pelle lyckats få tag på.
– Många grejer förstår nog inte folk hur många timmar det lagts ner på. När Pelle hittade skelettet så glaserade han det. Sen letade han fram kläder till det och rev upp dem. Sen brände han upp näsan, fixade fram glasögon och krossade glaset på dem.
Detaljrikedomen i de olika utställningsobjekten är stor. Benjamin håller tillexempel ut sitt vänstra lillfinger stilfullt från styret.
Det finns en historia bakom varje grej. Istället för att som på andra museer sätta en förklarande text intill objekten så berättar Pelle istället, och hans kunskap är enorm. Han berättar bland annat om den Bodenbördige tecknaren och industridesignern Björn Karlström som tecknade alla Crescents mopeder och utombordsmotorer åren 1952-1965, men som aldrig ställde upp i media. Han berättar om den trehjuliga mopeden "Shopper" som började tillverkas 1961 för att kvinnor skulle kunna köra och handla utan att ha ett körkort, och om de cykelbilarna som svenskarna själva byggde under krigsåren. Museet handlar mycket om nostalgi.
– Jag vill att människor ska se prylarna och bli triggade och få igång minnen, säger Pelle.
Trots att Platinamuseet haft öppet under fyra somrar har inte besökarna kommit i drivor.
– Folk hittar inte riktigt hit. Vi har ju jobbat som tokar för det här så vi önskar att många fler kommer, säger Ingela.