Musikalen Cabaret – kusligt aktuell

Regissören Josette Bushell Mingo har bestämt sig. Hon kommer aldrig mer att sätta upp en föreställning som inte har en politisk dimension.

Trygg scen. Scenkonsten måste vara en trygg plats och inkludera alla medborgare, precis som musikalens Kit Kat Club i Berlin i början på 1930-talet, menar Josette Bushell Mingo och artisten Kayo Shekoni.

Trygg scen. Scenkonsten måste vara en trygg plats och inkludera alla medborgare, precis som musikalens Kit Kat Club i Berlin i början på 1930-talet, menar Josette Bushell Mingo och artisten Kayo Shekoni.

Foto: Per Lundström

Musikal2017-10-27 06:00

– Jag vill bjuda publiken på berättelser som gör skillnad, säger hon.

Det är svårt att inte dras med i den urkraft som Josette Bushell Mingo verkar besitta. Hennes energi verkar närmast oändlig och när Kuriren träffar henne tillsammans med artisten Kayo Shekoni en tidig måndagsmorgon har hon redan jobbat i två timmar.

Hon är på plats för att sätta upp musikalen Cabaret på Norrbottensteatern samtidigt som hon sköter jobbet som konstnärlig ledare för Tyst teater på Riksteatern – förutom alla andra uppdrag vill säga.

– Två jobb? Nja, snarare tio, säger hon och ler.

Och Cabaret, menar Josette Bushell Mingo är kusligt aktuell och helt i linje med hennes beslut att skapa teater som väcker frågor om vår samtid. För samtidigt som allt fler som faktiskt överlevde och kan vittna om Förintelsen dör av ålder växer högerpopulismen i världen sig allt starkare och nazister demonstrerar på Göteborgs gator. Därför, menar hon, är den populära musikalen och de människor som befolkar Kit Kat Club i Berlin i början på 1930-talet, en viktig påminnelse om en historieskrivning som nu befinner sig ifrågasatt.

– Det finns en viktig sanning jag vill förmedla över andra. Människor dog inte i Förintelsen. De blev mördade av nazisterna. Punkt.

För visst, när ridån för Cabaret går upp på teatern i början på november kommer det framför allt att bjudas på en stor show med fantastisk musik. Men som sagts, också ett antal frågeställningar för publiken att fundera över.

– Scenen är trots att plattformen för dialog med publiken. Kit Kat Club är en tillflykt för alla människor oberoende av kön, etnicitet, sexuell läggning, religion eller funktionshinder. Ibland tänker jag att det finns en fördel med att Donald Trump blev president i USA. Det tvingar människor till en åsikt, liksom alla kulturinstitutioner. Det handlar om att människor som jag, med ansvar för en samhällelig plattform, kan ge människor en röst, plats för deras berättelser. Men människor tvingas också till eget ansvar. Ska vi bara låta det ske eller ska vi agera?

Förra året satte Josette Bushell Mingo upp ”En druva i solen” med endast svarta skådespelare. En av dem var Kayo Shekoni som nu kommer att spela konferencieren i Cabaret. Duon:s första samarbete var en kabaré för Riksteatern som hette ”B.U.S – Brun utan sol” – en berättelse om fem individers resa från barndom till klimakterie – i svarta kroppar, i ett samhälle där maktstrukturen är vit och man kan bli bortvald på grund av hudfärg.

– Det var en fantastiskt populär föreställning med glitter och glamour. Där fann vi varandra, säger Josette Bushell Mingo.

För Kayo Shekoni är rollen som konferencieren den andra teatergestaltningen i sitt långa artistliv.

– Det är nervöst, en utmanande roll som jag ställer mig ödmjuk inför. Det är klart utanför min komfort zon även om jag stått mycket på scen i andra sammanhang. Däremot har jag fullt förtroende för Josette. Det är tryggt att arbeta med henne.

Det som bekymrar Kayo Shekoni är samhällsutvecklingen. I förarbetet till uppsättningen har olika föreläsare inbjudits till teatern. Bland annat har militärhistorikern Lars Gyllenhaal berättat om Norrbottens sorgliga historia under Andra världskriget och Morten Kjærum, från Raul Wallenbergstiftelsen har talat om mänskliga rättigheter och behovet av det livsviktiga mötet och samtalet mellan människor.

– Ärligt vet jag inte om jag vill stanna i Sverige. Jag har en judisk vän, en kändisfrisör i Stockholm, som fick nog av det uppskruvande tonläget och flyttade till Israel. Det handlade alltså inte om arbete, utan den ökade polariseringen. Det skrämmer mig, säger Kayo.

Hon menar att teatern i nutid, precis som Kit Kat Club, ska vara en trygg plats för alla.

– Det är viktigare än någonsin, säger hon.

Josette Bushell Mingo som kommer från Storbritannien menar att Sverige har en lång väg att vandra innan alla invånare har samma medborgeliga rättigheter.

– Storbritannien tvingades till lagstiftning mot bakgrund av nationens koloniala arv. Av samma anledning var det viktigt med en svart skådespelare i uppsättningen. Det fanns en svart community i Berlin denna tid. Det vill jag visa - ett statement.

Totalt 22 personer kommer att stå på scenen när Cabaret har premiär, där det sex man starka livebandet driver handlingen framåt via musiken.

– Det är ett fantastiskt band. Sex musiker som alla är över 55 år och som behärskar otaliga instrument. De ger järnet, liksom ensemblen och framför allt är det vansinnigt roligt, säger Kayo Shekoni.

Cabaret

Cabaret är en amerikansk musikal från 1966 av Fred Ebb och John Kander, med manus av Joe Masteroff. Den bygger på Christopher Isherwoods bok ”Farväl till Berlin” från 1939 som översattes till svenska 1954. Romanen är en självbiografisk skildring från Berlin strax efter 1930. Musikalen gick på Broadway mellan 1966 och 1969. Den svenskspråkiga premiären skedde 1968 i Helsingfors på Svenska Teatern och har sedan spelats många gånger på landets teaterscener.

Cabaret har också filmatiserats 1972 i regi av Bob Fosse, med Liza Minnelli i huvudrollen som nattklubbssångerskan Sally Bowles. Filmen blev Liza Minellis stora genombrott. Musikalfilmen Cabaret hade svensk premiär den 2 oktober 1972.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om