– Jag ville knyta ihop i säcken även om jag långt ifrån tänker sluta filma och skriva pjäser, säger Ingela Lekfalk, manusförfattare.
Hennes första dokumentärfilm, ”Pappas pojkar”, som Ingela Lekfalk gjorde tillsammans med filmaren Jan-Olof Granqvist, handlade om tre generationer män.
– Det var en ganska allvarsam berättelse om tre män som delar en bondgård men saknar verktyg till kommunikation. Jag älskar dig hade pappan aldrig sagt. Nu ville jag utforska om vad som händer när pendeln slår åt motsatt håll – när man tokälskar och har höga förväntningar på varandra.
I ”Leva livet!” står därför tre generationer kvinnor i fokus och vad man för vidare i släktledet.
– Jag har skrivit mycket utanför länet. Nu har jag grävt ned mig i myllan där mina rötter finns, nämligen Piteälvdal och alla de kvinnor som funnits i mitt liv.
Hennes mormor, farmor, mamma och alla mostrar har alla bidragit till de tre kvinnor som gestaltas i föreställningen.
– Jag brukar säga att inget är osant och inget är sant. Jag har skrivit om kvinnor jag mött.
Hela föreställningen bygger främst på Lill-Babs melodier – en berättelse om en mamma, en dotter och deras kärlek till Lill-Babs.
– Jag tycker, om jag ska vara generalist, att Lill-Babs står för mentaliteten som fanns när jag växte upp hos mina mostrar i Piteälvdal. De förvärvsarbetade, kokade en gryta palt, snöt ungarna och slängde sedan på lite läppstift. Dessutom är jag förtjust i hennes breda musikproduktion – allt från Lars Forsell till glittriga ”Är du kär i mig ännu Klas-Göran”. Lill-Babs var orädd, gick sin egen väg. Det kan jag beundra henne för, säger Ingela Lekfalk.
Fotnot: Norrbottensmusiken står som producent för Leva livet! som har premiär den 14 februari i en hembygdsgård utanför Jokkmokk.