Gunnar Kajander bor i Boden, men har rötterna i Narvik. Han har en fot i Svenska Järnvägssällskapet, en annan i systerorganisationen For Jernbane.
Båda kan betecknas som påtryckningsgrupper i respektive land.
Sverige och Norge har stora likheter gällande järnvägsplaner och utbyggnader, anser han. Merparten av infrastrukturpengarna hamnar i södra delarna.
Oviss
I Sverige byggdes Botniabanan till Umeå. Men fortsättningen längs kusten är oviss.
För Norges del nådde Nordlandsbanan till Fauske och Bodö några mil österut 1962, ungefär i höjd med Gällivare.
Därefter har det varit mer politiska löften och prat än verkstad för den tänkta förlängningen norrut till Narvik och Tromsö. Avståndet är 370 kilometer. Prislappen ligger på 70-90 miljarder norska kronor, litet drygt det i svenska pengar.
Allianser
Det går alltså trögt på båda sidor om gränsen. Gunnar Kajander anser att vi på de nordliga breddgraderna måste bygga allianser mellan länderna för att få regeringarna att se norrut och satsa på järnvägar.
– Ja, främst mellan Norge, Finland och Sverige. I Ryssland är ju politiska läget litet osäkert än så länge.
Vilka behov och underlag finns för järnvägar här uppe?
– Vi måste se 100-200 år framåt. När vi bygger infrastruktur skapar vi en plattform för kommande generationer. Vi får inga förutsättningar att leva och bo här uppe om vi inte har en fungerande transportstruktur.
Stärkas
Det finns stabila kopplingar mellan länderna, men dessa måste stärkas, förklarar Gunnar Kajander.
– En gång fanns ett dynamiskt Nordkalottsamarbete. Men det verkar inte vara något tryck över det längre.
Men starka krafter verkar för infrastrukturutbyggnader i södra delarna av Sverige och Norge?
– Vi måste protestera på rätt sätt och ha goda argument. Tänka nordkalottiskt och sträcka ut våra länder med moderna järnvägar. På så sätt stärker vi konkurrensförmågan och ger möjligheter för kommande generationer.
Malmbanan
I dag är Nordnorge beroende av svenska spår med Malmbanan som stannar i Narvik. Därifrån kan gods och passagerare ta sig vidare med långtradare och buss norröver. 15-20 godståg rullar per vecka i båda riktningarna Oslo-Boden-Narvik.
– Vi måste se järnvägarna på Nordkalotten som ett sammanhållet system, betonar Gunnar Kajander.
Variant
En variant eller start för 30-35 miljarder vore att dra en järnväg från Narvik eller Tornehamn till Tromsö. På så sätt kopplas södra Norge ihop med Tromsöregionen via Malmbanan-Norra stambanan och en nyligen beslutad upprustning av mellanriksbanan via Storlien, Meråkersbanen kallad på norsk sida.
– Men jag tror att det är en styrka för Nordnorge att bygga Fauske-Tromsö i ett samlat projekt, säger Gunnar Kajander.
Paralleller
Han ser paralleller mellan Sverige och Norge i nord-sydperspektivet.
– Man bygger tunnlar och broar överallt i Norge. Men fortfarande är E 6 inte färjefri norrut i landet mellan Fauske och Narvik. I båda länderna har staten en så kallad infrastrukturskuld till oss här uppe på hundratals miljarder kronor.