MÄndagen den 23 januari blev minnesvÀrd för Berit StÄlnacke Savonen, 74, i Svappavaara. Hon vaknade 03.30 för att göra sig redo för taxin som plockade upp henne hemma och hon pÄbörjade sin sjukresa över dagen till Sunderby sjukhus.
â Taxin kom klockan 4.50 och tĂ„get gick vid 6-tiden frĂ„n GĂ€llivare. Det gick helt utan problem. Jag lĂ€mnade prover och sedan gjordes nĂ„gra undersökningar nĂ€r jag Ă€ndĂ„ var pĂ„ plats. Jag skulle Ă„ka tillbaka med ett tĂ„g klockan 16.43 men dĂ„ började elĂ€ndet, sĂ€ger hon.
â Jag kom till perrongen vid sjukhuset och dĂ€r stĂ„r tre personer. PĂ„ informationsskylten stĂ„r att alla tĂ„g Ă€r instĂ€llda. NĂ„gon sa att det kommer vĂ€l en ersĂ€ttningslösning och att det kommer meddelande om detta pĂ„ telefonerna.
Men det kom inget meddelande. Gruppen sökte reda pÄ en plats för ersÀttningstrafik.
â Vi fyra stod dĂ€r en stund och vĂ€ntade. En Ă€ldre man sa att hans fru sköter om sĂ„dant Ă„t honom sĂ„ han ringde henne. Frun ringde upp efter en stund och pĂ„ sjukresor (bestĂ€llningscentralen) hade de sagt att vi skulle vĂ€nta en kvart pĂ„ ersĂ€ttningslösning. Vi vĂ€ntade men det hĂ€nde ingenting.
Nu var klockan mellan 17â17.30. Fortfarande inget sms-meddelande pĂ„ telefonerna. SĂ„ nu började gruppen att ringa bĂ„de sjukresors central och NorrtĂ„g för att fĂ„ svar.
â Ingen av oss lyckades nĂ„ fram. Vi kastades ut frĂ„n samtalen. Det var det trettio i kö före mig. NĂ€r jag hörde att jag var nummer tvĂ„ i kön, dĂ„ blev jag ocksĂ„ utkastad.
Berit StÄlnacke Savonen ringde Àven NorrtÄg vid upprepade tillfÀllen.
â Jag har gĂ„tt igenom min telefon i efter hand och ser pĂ„ telefonlistan att det var mĂ„nga samtal som jag ringde. Men vi kom inte fram. SĂ„ hĂ€r fortsatte det under timmarna vi var dĂ€r, vid upprepade tillfĂ€llen.
Men vid 18-tiden tÀndes hoppet. Det kom en buss till platsen dÀr de strandsatta höll till.
â Vi pratade med kvinnan som var pĂ„ bussen som ringde och kollade med nĂ„gon. NĂ€r hon avslutat samtalet sa hon: Det har varit en buss som skulle ha hĂ€mtat upp er. De sĂ€ger att det Ă€r ert eget ansvar att ordna resan hem.
En i gruppen fick kontakt med nÄgon och lyckades fÄ nya biljetter till gruppen. Ett tÄg som skulle avgÄ 05.23.
â Men vi fick ingen information alls om var vi skulle tillbringa natten. Det har var vid 19-tiden.
Efter ytterligare försök att fÄ kontakt utan att lyckas sÄ gav Berit StÄlnacke Savonen upp.
â Jag bestĂ€mde för att ge f-n i det dĂ€r. Jag tĂ€nkte: Jag ordnar övernattning och resan hem sjĂ€lv. Jag meddelade Ă€ven sjukresor detta via sms. Om jag inte fĂ„tt tag i nĂ„gon av mina systerdöttrar som bor i LuleĂ„ sĂ„ hade jag tagit in pĂ„ hotell. Jag var dödstrött. Jag hade stigit upp halv fyra. Jag var inte beredd att sitta pĂ„ en trĂ€stol hela natten pĂ„ Sunderby sjukhus.
Hon blev hÀmtad pÄ sjukhuset
Flera samtal frÄn tvÄ olika taxibolag som inte informerats om Àndringarna kom nÀr hon sov hos systerdottern. Dagen efter tog hon bussen hem till Svappavaara dit hon kom vid 13-tiden.
â Nyligen kom jag hem efter att ha besökt min son som bor i USA. Det tog lĂ€ngre tid att Ă„ka pĂ„ sjukresan Ă€n flygningen till USA, sĂ€ger Berit StĂ„lnacke Savonen.
Hon har skrivit ett Ăppet brev till samtliga regionpolitiker i Norrbotten för att visa hur illa hon tycker att administrationssystemet fungerar.