Boken innehåller en bred skildring av livet i Roknäs, men med regionala och nationella utblickar, vilket gör den mer värdefull och också mer intressant, även för en läsekrets utanför den strikt lokalhistoriska läsekrets som den kanske främst vänder sig till. Här berättas om ett original som gubben Aspelin f. 1829. Vid jultid uppträdde han både i Luleå och Piteå i en röd tomtemössa och en fotsida linneskorta och var förvillande lik jultomten. Dessutom ledde han oftast en levande bock. Han besökte många olika familjer och där vankades det nog både ett och annat att dricka och äta. Han syster som kallades mamsell Aspelin ansågs vara en stor undergörerska, men syskonen kom i klammeri med rättvisan, eftersom de anklagades för att ha vanvårdat sina husdjur, men inför rätten bestred Aspelin anklagelserna och menade dessutom att det var han som hade lärt människorna i Norrbotten att föda upp svin.
Jordbruket i Roknäs 1850 till 1950 innebar ett sekel av expansion. Jordbruket i Norrbottens kustområden har anor tillbaka till medeltiden, men den stora tillväxten inleddes först i början av 1800-talet. Åkerarealen i länet, bestående av enheter över två ha, uppgick 1927 till endast 47 000 ha, men under 1930- och 1940-talen skedde en betydande nyodling och arealen nådde sin största utbredning under 1950-talet, då den uppgick till 80 000 ha. Mjölkleveranserna i länet var år 1950 80 miljoner kg, men sedan har det skett en snabb krympning av jordbruksarealen och Roknäs följer här den allmänna trenden.
Ett framsynt byainitiativ för att förbättra växtligheten på åkrarna var en bevattningskanal som grävdes och där trumman timrades. Projektet gick ut på att leda över vatten från Rokån till Lillpite Älvs dalgång. Kanalen gick delvis under jord och rester av kanalen påträffades 1984 i samband med en dränering.
Ett kapitel behandlar den gamla gårdarna och de stamhemman, varifrån från 1800-talets mitt en mängd hemman kom att avknoppas. Genom avstyckningar och avsöndringar uppkom mindre fastigheter, torp och backstugor som väl visar den fattigdom som dessa hemmansklyvningar medförde, exempelvis i området Stockbäcken som blev en fattig del av en i övrigt rik jordbruksbygd. En konsekvens blev att där fick läseriet och arbetarrörelsen ett starkt fäste, men också Tripas som var en populär danslokal i Stockbäcken och där ägaren på 1940-talet fick order om att riva anläggningen, eftersom ordningen där inte var den bästa och uttryck som ”Stockbäckstattare ” kommer nog därifrån.
Intressant är de ansatser till småskalig industriell verksamhet som nu dyker upp under 1800-talet. Den nya tekniken med eldrift, bland annat en svarveriverkstad med strömdrift vid ett vattenfall planerades. På denna plats anlades senare både sågverk och ett av de första kraftverken i bygden. Tegelbruket i Roknäs var förlagd vid Rokån på Getingplatsen cirka två kilometer från Rokåns mynning i Svensbyfjärden. Sedan drevs det under benämningen Tegelbolaget men det var aldrig något aktiebolag. Roknässonen Anton Ström f. 1861 anställdes som ung vid Roka Tegelbruk. Han blev förman och ansågs som skicklig, särskilt vid bränningen. Efter nedläggningen anställdes Ström av patron C. A. Hedkvist vid Storfors Tegelbruk. Ett antal tegelstenar finns fortfarande kvar i byn, men också några högar av tegelrester som finns på tegelbrukstomten. En avläggare till detta var Öjeby cementgjuteri som administrerades från Roknäs av ägaren Emil Lundström som också innehade ett bussföretag.
Roka Vagnfabrik har en intressant historia. Gustav Berglund var en driftig entreprenör. Han var född i Svensbyn och son till en inspektor Anders Berglund. Under ungdomsåren ägnade han sig åt snickeri och byggnadsverksamhet, men i slutet av 1880-talet uppförde han och några kompanjoner en anläggning som kallades Roka valskvarn och ungefär samtidigt bedrev han en betydande sågverksrörelse md lanthandel. Han var också engagerad i gruvprospekteringen vid Merkenäs nära norska gränsen. År 1899 startades ett företag som tillverkade lastvagnar, men även finare åkdon. Nu kom också till byn ett antal vandrande, mer hantverkskunniga gesäller söderifrån och som förde med sig ett mer bullrande liv än vad som kanske hade varit vanligt innan. De var skickliga arbetare, men svingade också lika bra en bägare. För sina vagnar – av vilka några finns kvar än idag, fick Berglund flera medaljer och priser. Fabriken brann ned 1914
Intresset för studier har inte varit särskilt stort i denna del av Norrbotten och om anledningen kan man alltid spekulera, men bidragande torde den starka frireligiösa inriktningen ha varit, tillsammans med en stark och ibland militant arbetarrörelse. För de flesta roknäsbarn återstod endast livets hårda skola, efter avslutad folkskola som i bästa fall kunde vara i sju skolår. I Västerbotten var det länge vanligt bland bönderna att åtminstone en av sönerna skulle studera vidare till präst. Förvånansvärt är att i denna del av Norrbottens kustland – bortsett från Öjebyn - fanns inte denna kategori bondestudenter förrän långt in på 1900-talet. Den klassiska svenska klassresan eller med ett äldre ord ståndscirkulation såg under 1700-talets slut ut på följande sätt; bonde, präst, ämbetsman och ibland då förenat med ett adelskap
Först genom korrespondensinstitutet Hermods AB i Malmö som grundades 1898, öppnades mer allmänt en väg till högre utbildning. Nu kunde studier bedrivas på distans. Från 1945 var det så många unga män och ibland även kvinnor som ville studera, att grupper sammansattes för att underlätta för de moment som inte var möjliga för de som bedrev självstudier, de kallades korrespondensrealskolor och är en ganska okänd företeelse. En sådan fanns i folkskolan i Sjulnäs, på övre botten i Tvätt & Bad i det nybyggda kommunala tandvårdshuset. Där fanns tidvis en av Hermods anställd kvinnlig student för att stötta privatisterna. Examen avlades oftast i Malmö efter en termins intensiv preparandkurs. Andra tenterade som privatister i Piteå eller Boden.
Roknäsboken innehåller en mängd olika kapitel som var och en belyser en viktig del i den historiska utvecklingen. Ett särskilt plus i kanten för att redaktören har sett till att kvinnorna och deras liv belysts på ett bra sätt. Vill man fördjupa sig i sådant som laga skiftet 1895-1904, postens etablering, kvinnoliv i Fagerheden, telefonens ankomst till bygden eller varför inte brott och straff finns goda möjligheter i denna välskrivna och ned ett unikt bildmaterial försedd bok
Ett önskemål är att det snart kommer en bok som belyser utvecklingen efter 1950 och fram till idag och den blir säkert lika spännande som de tidigare två böckerna om Roknäs.