Richard Bergfors reser väldigt mycket, ungefär 160 dagar om året befinner han sig hemma i Sverige. Jag får en pratstund med honom en av de dagarna han är hemma i Stockholm.
Hur många resdagar har du per år?
– Jag reser säkert runt 200 dagar om året. Jag älskar mitt jobb och gillar att se nya platser. Det är inte alla dagar det är lika roligt så det är skönt att vara hemma också, inte minst när jag fått en liten dotter. Jag försöker dra ner lite grann på resandet sedan hon föddes. Men samtidigt hade jag haft svårt att ha ett jobb där jag inte reser något alls, jag hade ganska snart blivit rastlös.
Max startades ju i Gällivare, har familjen någon koppling kvar till samhället?
– Inte annat än att pappa är född i Gällivare. Sedan min farmor dog för ett antal år sedan så har inte jag någon direkt koppling dit förutom att det är min pappas födelseort. Pappa har hel del vänner kvar och så har vi såklart en del släkt kvar. Vi flyttade ju till Luleå men nu är det snart 25 år sedan jag flyttade därifrån.
Var det självklart att du skulle jobba i familjeföretaget?
– Självklart var det nog inte, både jag och min bror fick uppmaningen att göra vad vi ville och har aldrig känt någon press att gå in i familjeföretaget. Men jag började jobba när jag var väldig ung och det ena ledde till det andra. Så länge jag tycker det är kul och så länge jag kan bidra på något sätt så blir jag kvar. Men man ska aldrig säga aldrig, man kan ju ledsna en dag.
Vad tror du att du annars hade gjort?
– Jag har alltid tyckt att serviceyrket varit roligt så förmodligen något inom det, kanske inom hotellbranschen. Jag har alltid tyckt design och arkitektur är roligt och har en hygglig känsla för estetik, så möjligtvis något inom det.
Max har varit tidigt ute när det gäller miljö- och klimatarbete och vad gäller den rådande hälsotrenden. Hur kommer det sig?
– Jag tror att det har att göra med grunden som mamma och pappa satte när de startade företaget. Vi vill naturligtvis gå med vinst för annars kan vi inte överleva, men vi vill göra affärer på ett schysst sätt. Det har funnits med oss sedan starten, hur kan vi ta större ansvar för våra anställda, miljön, klimatet och planeten vi bor på. Det ligger som en grundvärdering, i första hand hos grundarna, men även hos oss barn som tyckt att de här frågorna är viktiga.
Kan ni ha ännu högre ambitioner?
Absolut, och det har vi också. Arbetet är inte på något sätt färdigt. Inte minst vill vi minska det röda köttet på vår meny. Vi tog ett jättekliv när vi lanserade fem nya vegetariska produkter. Vi vill inspirera våra gäster att äta annat på menyn än bara kötthamburgare.
2010 gick ni med i Naturskyddsföreningens kampanj Gröna gaffeln men först 2016 kom flera vegetariska alternativ. Varför det?
– Vi har haft flera försök med vegetariska alternativ som tyvärr inte slagit väl ut förrän nu. Det har inte funnits någon efterfrågan. Nu tänkte vi lite annorlunda och siktade på att hitta produkter som även köttätare kan gilla. Det här är en av de största succéer som vi någonsin har haft på snart 50 år. Uppenbarligen tänkte vi mer rätt den här gången och tiden är dessutom mer mogen nu.
Tänker du klimatsmart privat?
– Jag försöker göra det. Jag har kört miljöbil i tio år eller kanske till och med längre. Jag försöker äta mindre rött kött och jag klimatkompenserar för mina resor. Sedan är jag inte på något sätt perfekt utan har lång väg att gå. Men det är viktigt att göra något, även om det bara är små kliv är det bättre än att inte ta några kliv alls.
Varje Maxrestaurang ska ha en anställd som har någon form av handikapp. Är det så i realiteten?
– Ja, så är det. Det är ett socialt ansvarstagande som vi började med för väldigt länge sedan. Vi ska försöka anställa en person per restaurang som har någon form av arbetshandikapp.
Det stormade en del om ett mail du hade skickat till Max personal, då du varnade för konsekvenserna om Socialdemokraterna och Vänsterpartiet vann valet 2014.
– Det var ett månadsbrev som jag skickar varje månad då jag försöker belysa olika viktiga saker och det blev en höna av en fjäder. Det var helt enkelt en dålig formulering från min sida, jag tänkte väl inte till och det misstolkades av media. Jag tror att de flesta i personalen förstod vad jag menade.
– Media ville ju få det till att jag varnade för en rödgrön seger, vilket jag absolut inte gjorde. Däremot var jag starkt negativ och kritisk till de två förslagen som låg på bordet, dels att höja arbetsgivaravgifterna för unga och höja restaurangmomsen. Det är jag fortfarande starkt kritisk till. Är det något som vi behöver så är det att kunna anställa unga, invandrare och flyktingar. Ju dyrare det blir att anställa desto färre kommer att ha råd att kunna anställa.
Max finns i Sverige, Norge, Danmark och Mellanöstern. Hur kom Mellanöstern in i bilden?
– Vi fick så otroligt mycket förfrågningar från olika personer och företag som ville öppna Max där. På den tiden fanns inte Max utomlands och vi höll inte på med franchising heller. Men det enorma intresset gjorde att vi blev nyfikna.
– Det är en fantastisk marknad med en stor befolkningsmängd som älskar hamburgare. Max har en potential att bli jättestort och jobbar hårt med att växa där.
Kan ni kontrollera att miljö- och klimatarbetet samt att djurskyddsreglerna efterlevs där?
– Vi försöker så gott det går. Det är inte lika enkelt eftersom det inte är vi som äger restaurangerna på den här marknaden, det är ju franchising. Det är vårt varumärke men någon annans företag och det finns gränser för hur mycket vi kan styra. Det är andra kulturer och är inte lika ordnat på samma sätt. De ligger före oss med vissa saker och efter med andra. Men vår ambition är absolut att försöka gå i rätt riktning och försöka inspirera våra samarbetspartners att ta rätt beslut. Leda genom att visa vägen, helt enkelt.
Nämn tre personer som får dig att skratta.
– Min dotter Elise får mig att skratta hela tiden. Min sambo Sanna är otroligt glad och spontan. Och John Cleese i Pang i bygget. Jag har nog sett den där serien 30 gånger och dör av skratt varje gång.
Vilket ishockeylag hejar du på?
– Den är enkel. Det är Luleå hockey.
När kommer Max till Gällivare?
– Den frågan brukar jag få ganska ofta och har inget bra svar på den. Vi har ingenting på gång just nu men samtidigt är det inget som är uteslutet. Skulle rätt möjlighet dyka upp skulle vi definitivt ta oss en allvarlig funderare. Både Kiruna och Gällivare är potentiella expansionsstäder.
Din fredagskväll - hur ser den ut?
– Det beror på vart i världen jag är. Om jag är hemma är min fredagskväll lugn. Jag umgås med min familj, min dotter är sex månader nu, så det är en klassisk hemmakväll. Vi lagar nån god middag g och tar kanske ett glas vin innan man somnar av utmattning i soffan.