Fackförbunden inom LO har inte lyckas komma överens om gemensamma krav mot arbetsgivarna. Zara Leghissa, avdelningsordförande för Kommunal Norrbotten, hoppas att förbundet kan teckna ett löneavtal som ökar reallönerna och säkerställer en rättvisare fördelning av lönerna. Ett annat viktigt krav är heltidsanställningar.
– Vi yrkar på löneökningar med minst 661 kronor per månad för heltidsanställd. Värdediskrimineringen av kvinnodominerade yrken måste upphöra och arbetsmiljön måste förbättras, säger hon.
– Det skiljer i snitt 2 800 kronor i lön för en undersköterska och en verkstadsarbetare med likvärdig utbildning,säger hon.
Delade turer förekommer i stor utsträckning, sjukskrivningarna ökar, var fjärde inom hälso- och sjukvårdsbranschen väljer att sluta, påpekar Zara Leghissa.
– Vi vill helst undvika konflikt och det är lite tidigt att sia i det. Om det är vad som krävs är vi beredda.
Även Unionen står beredda att gå ut i konflikt om ingen överenskommelse nås.
– Facken och arbetsgivarna står extremt långt ifrån varandra. Vårt största problem är gentemot Almega som inte vill ha några siffror inskrivet i det centrala kollektivavtalet, säger Ann Gustafsson, ombudsman på Unionen.
De menar att Almega skickar fel signaler till de anställda och hotar den svenska modellen. En annan viktig fråga är flexpension, tidigare deltidspension, som innebär att arbetsgivaren sätter av extra medel till tjänstepensionen samt en möjlighet för de anställda att gå ned i tid från 60 eller 62 år.
– Frågan är viktig eftersom allmänna pensionen sjunker. Vi kan absolut inte gå med på att de säger nej till det. Når vi inte en lösning följer vi avtalsordningen och går ut i konflikt, säger hon.
Johannes Sundelin på IF Metall konstaterar att avtalsrörelsen i år är extra tuff.
– Vi har krävt 2,8 procent ökning och tycker att det är rimligt med tvååriga avtal. Vi ser att vi har ett bra läge i Sverige med bra tillväxt och en ökad mängd jobb, säger han.
Maria Dahlberg, förhandlingschef på Sveriges kommuner och landsting, SKL, säger att sifferlösa avtal är en grundläggande inriktning för SKL:s arbetsgivarpolitik.
– Det handlar om att ge ökade förutsättningar för kommuner och landsting att kunna anpassa löneöversynen utifrån de behov man har. De kan se väldigt olika ut i hela landet. Är det så att avtalen avviker mycket, framför allt nedåt, överlever de inte särskilt länge. Det handlar om att arbetsgivarna ska ha en trovärdig och seriös hantering utav sifferlösheten. Vi delar uppfattningen om att fler ska arbeta heltid i vår sektor, men hur man sedan rent praktiskt löser det är något vi diskuterar.
Birgitta Lundström har arbetat inom vården i ungefär 20 år. Att det blivit sämre och sämre varje år är inte svårt att se menar hon.
– Titta på hemtjänsten. Du har mindre tid, det finns mindre folk. Det är en vardaglig stress, man funderar på om det är någon som är sjuk, kommer det en vikarie, säger hon.
Det sker varje dag att vikarie saknas vilket får som följd att personalen blir utbrända när färre ska utföra fler uppgifter.
– Jag älskar mitt jobb, jag har ett fantastiskt jobb. Men jag är i resurspoolen och för mig är det perfekt. För andra är det en enorm stress att inte veta var man ska vara varje dag. Du kanske arbetar på flera ställen samma dag.
Att män och kvinnor har olika lön tycker hon är absurt. Det ska vara lön efter kunskap och arbetsprestation, kön ska inte spela någon roll.
– Vi borde ha högre lön och ha mer personal. Jag hoppas att arbetsgivarsidan inte får igenom en försämring av las. Det är fruktansvärt horribelt om man inte har tryggheten kvar på jobbet, säger hon.
Las: lagen om anställningsskydd.
Hon hoppas att de ungdomar som kommit in i yrket blir kvar men är skeptisk.
– Det är en ren fröjd att jobba med dem. Men jag tvivlar på att de blir kvar, med tanke på lönen och arbetstiden, säger hon.
– Arbetsgivaren kräver att vi är lojala men det är svårt med lojaliteten tillbaka.