Videon är inte längre tillgänglig
5 juli 2014 var en historisk dag. Nästan tusen personer tågade tillsammans genom Pajala för att hylla rätten till att vara den man är. Längst fram, till tonerna av tornedalska dragspelsvisor och med regnbågens färger målade på kinderna, gick Johanna Nordblad Sirkka, Rebecka Digervall, Veronica Kumpula, Ida Nordmark, Marika Solgevik Svala, Andreas Jakophson och David Forsberg.
– Man behöver inte ösa Lady Gaga på högst volym, det funkar lika bra med tornedalssånger – det är ett sätt att göra Pride till Tornedalen, säger Andreas Jakophson.
För dem var det en stor seger att tåga på Pajalas gator den där sommardagen.
– Det var stort, jag har gått efter de här gatorna och varit en rädd liten pojke. Nu går jag längst fram i en parad – den utvecklingen är markant, säger David Forsberg, idag klädd i regnbågssjal och en pin med Tornedalen Prides logga prydligt fastnålad på koftan.
På nyårsafton till 2014 skämtade de om hur det skulle vara att ha en Pridefestival i Pajala. En likesida startades på facebook och gillningarna trillade in.
– En del trodde att det var någon slags kartläggning över vilka som är bögar i Pajala, då fick vi lugna dem, säger David.
Planeringen rullade på och när gänget gick ut med sina namn började kvällstidningarna ringa. SVT ville göra en dokumentär.
Varför tror ni att det blev så stor uppmärksamhet?
– Jag tror att det var många som längtade efter det här, att nu ska vi prata om rättigheter även i Tornedalen. Det är en speciell plats med en viss kultur och machonorm, säger David.
Månaden innan festivalen skulle genomföras gick Företagarnas dåvarande ordförande i Pajala ut med att organisationen inte skulle finans representerade på marknaden och kritiserade att kommunen stöttade Torndalen Pride.
– Det var en enskild persons uttalade som hamnade fel, vi valde att inte bemöta det utan jobba vidare med det vi höll på med, säger Andreas.