– Att vara politiker är en utsatt situation, säger statsvetaren och biträdande professorn Simon Matti vid Luleå tekniska universitet.
– Det är ju de här personerna som fattar beslut om våra gemensamma tillgångar och i vars händer samhällsutvecklingen ligger. De står därmed i frontlinjen.
Och att stå i fronten kan räcka för att till slut känna att man inte orkar, menar Matti.
– Systemet med att ha folkvalda representanter är inget vi hittat på i går, så utsattheten har alltid funnits där. Även om man inte får tonvis med otrevliga meddelanden eller handgranater i brevlådan så kan man ändå känna att man inte orkar eller våga. Politikerna sitter och fattar många väldigt tuffa beslut. Många vill ha mycket och alla kan inte få. Det kan man som politiker nog känna är väldigt jobbigt.
– Plus att det finns de som känner sig maktlösa – att systemet inte fungerar. Att det inte spelar någon roll vilka beslut som tas i fullmäktige eftersom det redan i princip beslutats i kommunstyrelsen.
Enkelheten i att nå sin folkvalda är något vi numera förväntar oss i och med till exempel sociala medier.
– Vi förväntar oss att politiker ska vara lika tillgängliga som vi själva är, vi vill ha möjligheten att kontakta dem och få respons – bara det sätter press på politiker. Samtidigt så ligger det ju också i deras eget intresse att vara tillgängliga där väljarna finns. Men i och med att vi är mer sammankopplade i våra åsikter som innan vi hade tillgång till Facebook och Twitter så finns ju möjligheten att kasta ur sig åsikter offentligt på ett annat sätt än tidigare. Våra åsikter blir publika på ett annat sätt, säger Matti.
Simon Matti anser att det också ligger en del sanning i att debattklimatet blivit hårdare.
– Fenomenet att tonen kan bli hårdare bakom tangentbordet än i ett samtal öga mot öga är välkänt. Och allmänt tycker jag att det finns en trend när det gäller tonen i dagens debatt både i traditionella mediekanaler och på nätet – tonen har skruvats upp och blivit tuffare, vilket så klart påverkar det budskap som politikerna får ta emot.
Att politiker inte vill, orkar eller vågar är inte bara ett problem för enskilda individer – utan för samhället.
– I och med systemet vi har, där folket väljer representanter som beslutar, så vill vi så klart ha ett så stort antal personer att välja mellan som det går. Om det bara är en liten, liten grupp av människor som av olika skär orkar och vågar så kringskärs hela systemet.