- Det ska INTE dröja 27 år till nästa spelning!!!

Alla är lyckligt trötta, omtumlade och ganska mycket överväldigade och förvånade. Gensvaret på deras första spelning på 27 år har blivit dundrande positivt. Originalkvartetten av det som då hette Norrbottens Järn (i allmänhet bara refererat till som Järnet) har alltså inte gjort en spelning tillsammans sedan 1982. De tre nykomlingarna (i det här sammanhanget) har aldrig spelat med dem i det här sammanhanget tidigare (men väl i många andra). Norrbottens Järn, ett av de mera bekanta norrbottniska progg-banden men med betydligt mera intelligenta och mångtydigt sofistikerade texter (mestadels signerade Ted Ström) än vad den rådande superkorrekta politiska diskursen annars dogmatiskt medgav, lade formellt ifrån sig instrumenten redan 1977. Efter att ha existerat som grupp i några framgångsrika år. Nu bor Ted Ström i Nora, Maria Rosén i Malmö och resten (Dick Ask och Ulf B. "Flu" Jonsson) i Luleå, vilket gäller även för "nykomlingarna" (Christer Engberg, Göran Gordon Eriksson och Tommy Skotte). Original-Järnet har haft sporadisk kontakt genom åren. Men några mera konkreta återföreningsplaner har det aldrig existerat förrän Ted Ström kom på att... kanske...: - Jag skulle ändå upp till Norrbotten i olika ärenden och för att hälsa på och så kom jag att fundera i de här banorna. Jag har inte ens tänkt på de här gamla låtarna på bortåt 30 år och än mindre spelat dem. Men vi tog kontakt med varandra, blev rekommenderade de övriga, repade tillsammans och - det stämde ju bara jättebra. - Så då sonderade vi intresset för några väldigt enstaka spelningar. Vi fick tummen upp från Teatercaféet i Luleå (fredagsspelningen) samt från Ronny Eriksson, som administrerar Krokodilscenen på Piteå dansar och ler (där lördagens spelning ägde rum). - Något mera vet vi inte i dag. Men nu kan vi i alla fall lova en sak: det ska INTE dröja 27 år till nästa gång vi spelar tillsammans! Så FAN heller! De valde det nya gruppnamnet Svensk Järnhantering på grund av ett antal orsaker. Dels är det inte fullständig originalbesättning som gäller nu. Dels har de även andra låtar än Järnets på sin repertoar (Ted Ström var en gång också med, tillsammans med bland andra Lorne De Wolfe, i folk-proggiga Contact som sjöng Hon kom över mon och den tolkar de nu) och dels tycker de om det nya namnet och finner det som fullt adekvat. - Vi har glömt allt det som var negativt tidigare.Nu känns allt bara som så enormt fint och som om det var allra senast i förrgår som vi stod på scenen tillsammans, säger Maria Rosén som i sina spädaste tonår brukade sitta troget utanför Luleå-biografen Forellen och lyssna efter det som hördes av filmmusiken till West Side Story och som tillsammans med järnverks-teddybjörnen Eric Ericsson tidigare på fredagskvällen exekverade en trivsamt skabrös visa. Till allmän och översvallande munterhet. Dick Ask är lyckligen pensionerad som trummis från Norrbottensteatern. Ulf B. "Flu" Jonsson, som spelat dragspel och ibland även bas ungefär sedan runstenarna föll omkull och som emellanåt även försörjer sig som fotograf. Gitarristen, mandolinisten, med mera Christer Engberg är lärare på filmskolan och medlem i cirka 100 grupper; detsamma gäller violinisten Göran Gordon Eriksson och Tommy Skotte ställer ner ståbasen och sig själv överallt där de erbjuds plats, men tror ändå inte riktigt och på fullt allvar att det någonsin kommer att bli någon revival för gruppen Spilld mjölk, som han när det begav sig (1970-talet) var med i och som har gjort en av den någorlunda moderna svenska musikhistoriens allra mest eftertraktade singlar. - Förmodligen för att den bara pressades i 500 ex och för att större delen förstördes i en översvämning i en källare, säger basisten himself. Realistiskt begrundande. - Någon annan anledning kan helt enkelt inte ha funnits. Ted Ström säger ( och de övriga hummar instämmande) att låttexterna från 1970-talet helt enkelt har visat sig ha en skrämmande aktualitet än i dag. - Ro, ro till fiskeskär, till exempel. Den varnade för gifter i vattnet. Nu håller ju fisken på att ta slut. Eller har dött ut. - Vi hänvisar i någon av texterna till dåtidens halv-gynekologiska herrtidning FIB-Aktuellt. Den är ju borta. Vi får alltså bli lite nostalgiska då. Trots viss enträgen efterfrågan föreligger absolut ingenting av gamla Norrbottens Järn på cd. Sedan länge nerskrotade skivbolaget Manifest lär vara innehavare av mastertejperna. Men ingen vet egentligen så mycket alls om det här och det är lite problematiskt faktiskt. - Det fanns ju andra band också... Något slags samlingsplatta borde ju gå att få till, tycker Ted Ström (och de andra hummar återigen instämmande). - Annars får vi väl helt enkelt spela in de gamla låtarna på nytt. Eller vad säger ni? Och (vad trodde ni annars?) de övriga Järnhanterarna hummar nu - väldigt mycket! - instämmande. Även om det som redan har konstaterats också är så här: Nästa spelning med Svensk Järnhantering vet ingen när eller ännu mindre var den kommer att äga rum. Men några 27 år innan den förverkligas kommer definitivt inte att tillåtas passera (då är ju för övrigt både bandmedlemmarna och undertecknad skribent nämligen i varierande upplösningsstadier av 80-årsåldern...). Och så kul törs man ju inte ha då. Om man fortfarande tillåts hänga med.