Sill och lax, tar för mig på Konsum. Det var länge sen man fick njuta av hemlagad lankesisk mat och indisk. - Jaså USA, säger en man, jag gillar inte Bush. - That man, sa amerikanarna jag mötte, den där mannen. Tänk om man förlorat förmågan att bo med andra? flög tankarna innan resan. På hemvägen blev det att köpa telefonkort för en femtiolapp i en kiosk i Stockholm, man knappar in en kod och kan prata i timmar över Atlanten. Tog förresten ingen mobil med. Stoppa ner pengarna, sa amerikanarna när jag ville växla för att kunna ringa från en automat. Du får låna min, erbjöd de sig, vilket nummer? Och räckte mig telefonen, uppringd och klar. - Hur var det i svenskbygderna? - Folk på stan påminde ofta om oss fast med andra glasögon. Och körandes mot de stora sjöarna fanns vägskyltar med namn som Bergqvist, Bäckström, Isaksson. Visst ser det ut som på vägen till Haparanda, sa vännerna och tittade ut över landskapet. Jag reste för att knyta ihop trådar. De hade aldrig brustit, visade det sig. Nuddade även ovetandes vid andra. Farbror Anton kom cyklande till oss varje första maj under min barndom och nu anlände ett mail: Tänk att du besökt just de trakter där ett av Antons barnbarn bodde. Han och frun var lärare på ett indiancollege i Rapid City och all ledig tid var de i Badlands. Jag har fått fossiler därifrån, skrev släktingen, trilobiter, olika tänder och ett kranium av en förhistorisk häst av ett fårs storlek. Samt böcker, indianslöjd och filmen "Dansa med vargar" som var inspelad i Badlands och där många han kände var statister. Vännerna köpte en indianpil till mitt barnbarn och jag en tub att skicka den i. Äntligen framme var locken ersatta med tejp och den hade varit en sväng till Tyskland innan den vänt mot rätt destination. Kanske har den magiska krafter. - Var det jobbigt sen att komma hem? Med jetlag? undrar mannen på Konsum. - Nä, inte så värst men folk tutade på mig när jag var ute med Volvon. Trevlig midsommar kära läsare!
