Vi befinner oss i en lång källarkorridor med rör i taken. Huset är en gammal institution för psykiskt sjuka och det uppstår en lite kuslig känsla när killarna i rockbandet July visar oss in. Vi kikar in i det som de kallar ”Freddy Kruegers sommarställe”, ett nästan kolsvart kyffe där en fönsterglugg skymtar svagt. Mitt emot låser David Snejken Nordlander upp plåtdörren och vi kliver in i en annan värld. Ljusslingor och lampor i olika färger lyser upp den gamla cellen som nu tjänar som replokal. Mörkt tyg och rockplanscher klär väggarna och golvet är täckt av snirkligt mönstrade ”äkta” mattor. Trumset-
et upptar större delen av ytan och killarna klämmer in sig med sina instrument. I hörnet står ett kylskåp med en kaffebryggare ovanpå. Mattias Ahlén pekar på en uråldrig förstärkare under bandets inramade logga.
– Notera att vi äger världens första kärnreaktor, haha. Vi har pimpat lokalen för att vi vet att vi vill tillbringa mycket tid här, det ser ut som ett jävla tivoli rent ut sagt, säger han.
– Som ett rum i rummet där alla bekymmer och måsten rinner av en, fyller David i, innan han låter tonerna från gitarren inleda låten Heaven’s gone. Det minimala utrymmet exploderar av ljud.
Bandet har bara funnits i två år, men alla medlemmarna har spelat sedan de var tonåringar. Alltid på fritiden, alltid i mer eller mindre sunkiga replokaler. När de fyra testade att spela ihop insåg de att de hade hittat hem – plötsligt föll saker på plats musikaliskt.
– David var den sista pusselbiten, det var lite som att skrapa Triss i tv när han sade ja till att vara med, säger Mattias som vid det laget hade spelat med basisten Fredrik Schönbeck och trummisen Anders Jönsson i några år.
Nu är de nära vänner, ses minst en gång i veckan men ofta mer. De repar i lokalen, träffas hemma hos varandra och skriver låtar, har spelningar, men går också ut och dricker öl tillsammans. De är noga med att vårda relationerna sinsemellan.
– Det är ju mycket man ska ta hänsyn till när man är fyra personer, och det väcker mycket känslor att ha ett band, säger Fredrik Schönbeck.
– Ja, det är lite som att ha tre flickvänner! Jag brukar säga att när jag hoppade med i bandet fick jag förutom väldigt duktiga nya medmusiker också nya bästa vänner, säger David.
För att ha råd med sin lilla replokal får bandet hjälp av Studieförbundet Vuxenskolans musiksatsning The Tube. Bandet bildar en studiecirkel och rapporterar varje månad in när och hur många av dem som har repat, och på så sätt får de nästan halva hyran betald.
– Studieförbundens verksamhet betyder mycket för Musiksverige, vi ger ju banden möjlighet att etablera sig på olika sätt. Vi ligger också bakom många arrangemang. Musikverksamheten är den största vi har, säger Marie Eliasson på SV som hjälper runt 1 700 musikgrupper i hela landet med bidrag till bland annat replokaler, studioinspelningar och instrument.
Fast July behöver inte längre någon hjälp. Giggen trillar in och i januari släpper de sin första skiva. Men även om framgången lockar och de lägger flera timmar om dagen på sitt band i perioder är det fortfarande en fritidssysselsättning, och de spelar mest för att det är kul.
– Det är viktigt att komma ihåg att man gör det för att man mår bra av det, säger David, och får medhåll av Mattias:
– Ja, till alla andra band vill jag säga – skit i vad branschen tycker, var lite naiv och kör på med er grej. Musik handlar om tycke och smak. Hitta kraften i er själva!