Carrie & Co kommer till insikt

Största salongen på Filmstaden i Luleå i princip fullpackad med tjejer/kvinnor/damer/töser samt - möjligen var vi väl tre,fyra män därtill. Möjligen. En onekligen helt angenäm upplevelse. Det var frågan om den nästan två och en halv timme långa filmfortsättningen på TV-serien Sex and the City. En serie som jag har sett - kanske - en handfull avsnitt av sammanlagt (hur gärna man än vill så hinner man - faktiskt - inte se allt) genom åren. Men jag har ju ändå haft någorlunda klart för mig vad den har handlat om. Och jag närmade mig den här filmen förutsättningslöst och helt utan skygglappar - beredd på: vad som helst. Uppenbarligen har det också utbrutit någon slags pseudo-debatt om att Sex and the City placerar kommersialism före feminism och att skor från Manolo Blahnik och en väska från Louis Vuitton slår ut exakt allting annat. En typiskt tröttsam vattentrampningsdebatt, säger jag. Jag såg ialla fall inte mycket av något sånt tröttsamt trams.. I stället frapperades jag av att Carrie, Samantha (viktiga) och de övriga två i tjejgänget (mindre viktiga); som har shoppat både accessoarer och krossat hjärtan i hjärtat av Manhattan, New York, i bortåt tjugo år men som nu - obevekligen - kollektivt börjar närmar sig de "Fabulous Fifties" och stadgandets tid, inser ett och annat (även om det i och för sig tar tid - MEN ÄNDÅ!). Som att det allra viktigaste i livet inte är om man har märkeskläder på sig eller inte. Att man kan ha en garderob lika stor som en mindre lägenhet. Men ändå känna att man saknar någonting. Det allra viktigaste är i stället vilka man har omkring sig. Dessa spelar den enda roll som slutligen räknas. En mycket gammal sanning, som även Carrie, Samantha och gänget till sist trimmar in sig ordentligt på (även om Botox också kommer mycket högt upp på Samanthas personliga lista). För övrigt har det gått ett par år sedan TV-serien slutade och Carrie (Sarah Jessica Parker) ska äntligen gifta sig med träbocken Mr. Big (Chris Noth). Fast....helt utan kalamiteter går ju inte detta. Förstås. Samantha (Kim Cattrall) har ihop det med en Hollywood-hunk, men suktar ständigt efter sex med andra än honom. Miranda är gift och har barn och Charlotte skriker mest. Men dem behöver vi inte bry oss så mycket om. Men - det här är onekligen underhållande. Kanske lite för långt för sitt eget bästa, men skickligt klippt och försett med stilettspetsiga replikskiften och dialoger. Och fröknarna Parker och Cattrall (samt Carries sidekick som spelas fint av Jennifer Hudson) håller tillräckligt mycket liv i alltsammans, för att man inte ska bli missnöjd. Alltså: en lyckad romantisk komedi. Och Filmstadens största salong står beredd att härbärgera åtskilliga tjej-publiker till.

Carrie & Co kommer till insikt

Tre Kuriren-hästar. Det betyget ger Norrbottenskurirens Rolf Nilsén till den länge emotsedda Sex and the City."Onekligen underhållande", skriver han i sin recension.