De äro musikanter ifrån ... Rumänien

Vi har nog alla lekt med tanken, att bara ta gitarren och sticka. Åka ut på vägarna, ut i Europa och bara spela sig fram, vart man än kommer, på gator och torg och med folk man träffar längs vägen. Att bara se var man hamnar. Frankrike, Spanien, Rom.
Men livet som gatumusikant är hårt och kanske särskilt svårt är det här i kalla och blåsiga Luleå.
Kuriren träffade de rumänska gatumusikanterna Yugút Adrian, Sorin Jipa, Nicusor Vlad, Stamgaciu Vanire och Bores Jan som just nu står och spelar på Storgatan dag ut och dag in.
Det är ett trött men mycket trevligt gäng som vi möter på Luleå Vandrarhem där de för tillfället bor. Snart måste de lämna vandrarhemmet för att hitta någonting annat på grund av att rummen är bokade och att de har slut pengar. Yugút Adrian är den enda av dem som kan engelska.
- Det är hårt, berättar Adrian. Vi spelar sex, sju timmar och folk ger oss inga pengar. Etthundra, tvåhundra per dag och vandrarhemmet kostar hundrafemtio. It?s difficult. Maximum på en dag tjänar vi kanske trehundra kronor. Och i dag var det inget folk alls i centrum.
De tillhör alla samma familj och kommer från en by i Rumänien som heter Bacáu och som blev hårt drabbat av översvämningarna tidigare i vår.
- Jag har familjens hem i Rumänien, säger Adrian. Har du sett på nyheterna? Jag har inte något hem längre för vattnet där är tre meter högt. Allt är borta, det är därför vi kommit hit.

"International music"
Bores Jan som är farfar till de andra har spelat trumpet i 40 år medan de andra, som alla spelar dragspel, har spelat i ungefär tio år. När vi ber dem spela lite för mig och fotografen så skiner de upp, det ser roligt ut att spela.
Jag frågar vad de kallar sin musik, om det är rumänsk folkmusik, men Adrian svarar att nej, det är det inte, de spelar vals och tango, "international music".
De har varit här i ungefär en månad men vet inte vad de ska göra härnäst och frågar efter någonstans där de kan få bo. De kommer nog att stanna ett tag till men snart går deras visum ut.
- Vi stannar kanske två-tre veckor till, you know, vi har inga pengar att åka till Rumänien för. Det kostar 3.000 kronor för var och en av oss. Det är mycket pengar. Och vi har problem med polisen. Här säger de att min farfar behöver ett tillstånd och hemma i Bacáu, the police is no good, polisen där är korrupt. It?s very difficult.