Den här gör det fysiskt ont att se

Hilary Swank har faktiskt fått en Oscar. Två gånger, till och med. För Boys Don?t Cry och Million Dollar Baby. Två starka och fullvärdiga filmer där Hilary Swank gjorde oförglömliga rollprestationer. Men det var då det. Nu för tiden väljer hon tydligen roller genom att blunda och kasta pil mot manusen, vilket är enda möjliga förklaringen till att hon utsatt sig för det klichétyngda dravel som PS. I Love You lämpligen kan liknas vid. Här tar hon sig an uppgiften som den unga änkan Holly, vars irländske spelevink (kliché) till make fortsätter att hålla koll på henne även efter sin död. Han har sett till att hon får brev som han har skrivit, för att muntra upp henne och peppa henne att leva vidare även utan honom. Men trots att han dör redan under förtexterna så slipper vi inte denne av klichéer tyngde irländare så lätt. Han (över)spelas av Gerard Butler. På ett fullkomligt hiskeligt vis. Butler (som förekom i det våldsamma historiska dramat 300, men där krävde ju ingen att han skulle spela irländare) är egentligen skotte, men det kan man överse med tyckte antagligen de som rollbesatte den här filmen. Via ideliga återblickar på deras lyckliga liv (ännu en kliché) vaggas vi till sist fram till det i det här sammanhanget oundvikliga: resan till Irland, tillsammans med de flirtiga väninnorna (kliché) och mötet med en ny man. Och givetvis välsignas denna nya union formellt från "andra sidan" av den döde maken. Ännu en spelevink till irländare (man frågar sig förtvivlat: brister alla irländare per automatik ut i sång så fort de kommer in på en pub?) står beredd att lyckliggöra Holly. Själva besöket på Irland skildras på ett så idealiserat sätt, som knappast har setts till i en film sedan det tidiga 1950-talet då John Ford gjorde Hans vilda fru. För övrigt en fin film som är ungefär femhundra gånger mer sevärd än PS. - I Love You. Och för regin och delar av manuset till denna film, som det alltså faktiskt gör direkt fysiskt ont att utsätta sig för, svarar Richard LaGravenese som har manus till filmer som The Fisher King och Broarna i Madison County på sin meritlista. Han kan alltså bevisligen skyhögt mycket bättre. Så - varför visar han det inte då? Livet är helt enkelt för kort att slösas på dravel som detta.

Den här gör det fysiskt ont att se

"Klichétyngt dravel". Det kallar Norrbottens-Kurirens Rolf Nilsén filmen PS. - I love you och ger den en kurirhäst.