Omkring 1.400 personer fick sig både en stor musikupplevelse samt en minst lika stor naturdito till livs i lördags kväll, när sångerskan Helen Sjöholm, Luleå Kammarkör, pianisten Stefan Nilsson med flera intog scenen på bryggan i Bodträsket och gemensamt skapade en säregen stämning på den väldigt vackra platsen.<br>Det är Intresseföreningen för Kalix övre bygd som har skapat de här årliga augustikvällsevenemangen, med start sommaren 2001 när Tommy Körberg fick svallvågorna att utbryta i Bodträsket med sin röst.<br>Stefan Nilsson, som är en hemmason som har tagit sin musikaliska professionalism ut i världen, är ständigt medverkande och via sitt stora kontaktnät snärjer han också in attraktiva artister som allesammans verkar tycka att det är något alldeles speciellt att få komma och uppträda i Yttersti Bodträsk. Vilket det ju också ? absolut ? är.<br>2002 var det CajsaStina Åkerström och basisten Georg Riedel som kom och 2003 gitarristen ?Jojje? Wadenius, trumpetaren Jan Allan samt operasångerskan Katarina Fallholm. I fjol, 2004, den finska violinisten Linda Lampenius samt vokalartisterna Sanna Nielsen och Peter Ljung.<br>Det har vid varje tillfälle varit gott om folk i Yttersti Bodträsk och nästan varje år har det också varit godkänt fogligt väderlek under framträdandena.<br>Men aldrig har det varit fullt så mycket folk och aldrig fullt så bra väderförhållanden som just den här sommaren, när Helen Sjöholm med musikaliskt sällskap drog in där.<br>Omkring 1.400 personer fanns i slänten ner mot Bodträsket och det hade kunnat vara dubbelt så många också. Om inte ännu flera. Biljetterna sålde slut i förväg och något sånt har aldrig inträffat här tidigare. Men arrangörerna ville ha koll på läget och tyckte därför att det fick räcka med just cirka 1.400 personer.<br>Och sensommarsolen sken ? på scenen och artisterna och publiken och hela alltihopa var en enda stor ljuvlig fridfullhet och det ljuvliga intrycket bara förstärktes när Helen Sjöholm, iförd en mintgrön klänning, tog ett djupt andetag ända nere från diafragman och magstödet och började sjunga: Jag ska stanna kvar.<br>Med finstämda Luleå Kammarkör, under Monica Wasberg, i ryggen som periodiskt kör(under)stöd sjöng sedan Helen Sjöholm vidare och landade så fint i Längst inne i mitt huvud, i Horga-låten och i Olof von Dalins 1700-talstext Om en ombytlig värld.<br>Ibland tog hon ett artigt steg åt sidan och överlämnade scenen åt kören, som framförde Shall I Compare You To A Summer´s Day och till Stefan Nilsson, som spelade några av sina många fina filmmelodier.<br>Och fortfarande är det så att när jag hör det spröda och svindlande vackra introt till Mot den nya världen, ur Pelle Erövraren, så tåras mina ögon och det griper mig lika hårt. Varje gång.<br>Musiktemat till TV-serien Skärgårdsdoktorn fungerar även det fint. Fortfarande.<br>Helen Sjöholm, som för övrigt tyckte att det var gott om knott på scenen, är en fint äkta och helt chosebefriad förmedlare av musikaliskt mänsklig värme och humor i skön legering.<br>Jag skulle vilja gå så långt som till att säga att hon klarar av att sjunga det allra mesta. Vemodet i Cornelis Vreeswijks Veronica och den anspåkslösa innerligheten i Olle Adolphsons Siv och Gunne ? det är helt komplikationsfritt och mycket känsligt tolkat.<br>Och så genomförde hon och kören och herr Nilsson ett uruppförande av Bo Nilssons (?det är ju länge sedan han bodde där, men man säger ju ändå alltid om honom att han kommer från Malmberget?) och Gudrun Ekstrands Vaggvisa för en orolig själ ? som helt enkelt bara var så otroligt bra.<br>Martin Östergren bidrog även han med pianospel och sång. Med den äran.<br>Och så berättade fröken Sjöholm om hur hon som liten flicka i Sundsvall skulle inhandla Barbie-dockor av hela Abba, men att Agneta och Annifrid var slut och hon därför fick låta sig nöja med Björn och Benny enbart.<br>Och sjöng sedan, ur musicalen Chess, Där jag ville vara. Av Björn och Benny.<br>Variationen under den här upplevelsekvällen var garanterat stor och innan hon och gänget omkring henne hade nått fram till finalen så hade de även hunnit med I Belong Wherever You Are, allsångsrefrängen The Bog Down In the Valley och den av Hasse & Tage ur Spader Madame! hämtade humoresken Donna Juanita. Alltsammans lika direkt oantastligt.<br>Och alltsammans avslutades sedan med (det visste ni väl?) ? Gabriellas sång, ur filmen Så som i himmelen. Total succé och publiken reste sig unisont ur solstolarna (minst en av dessa rasade för övrigt ihop också, dock utan uppträdande av personskada) och applåderade ursinnigt hårt.<br>Extranumret blev sedan Svensk-toppsettan Du är min man ? Som Helen Sjöholm beredvilligt sjöng riktat till en av arrangörerna, Erik Lindberg.<br>En innerligt fin kväll, det här, och när ett frejdigt gäng sedan på vägen till de parkerade bilarna ropade frågan till mig om jag inte tyckte att det här var mycket bättre än Europe på Luleåkalaset så var det ju den enklaste saken i världen att besvara detta med:<br> ? Självklart!<br>
