Svininfluensan har slagit till mot Norrbotten på allvar. Farlig eller inte? Balansen i nyhetsrapporteringen kräver bredd i bevakningen. Alla måste få komma till tals - vetenskap och verklighet, medicinsk expertis och oroad allmänhet. Svininfluensan har dominerat nyhetsrapporteringen i Kuriren de senaste veckorna. Till en början handlade det mest om vaccineringen. Nu på senare tid, i takt med att allt fler blivit sjuka, har det blivit mer dramatiskt och kulminerade med den 8-åriga Torneåflickan som avled i sviterna av influensan tidigare i veckan. Det tragiska dödsfallet har väckt stor förfäran och oro i Haparanda, där flickan gick i skola. Alla dödsfall är naturligtvis tragiska, men i det här fallet ökades oron på av att flickan inte ska ha tillhört någon av riskgrupperna. När Norrbotten får sitt första dödsfall i svininfluensan är det naturligt att vi som nyhetsmedium behandlar det som en stor nyhetshändelse, inte minst då det handlar om en 8-årig, fullt frisk flicka. En sådan händelse väcker oro, frågor och i vissa fall ren desperation hos allmänheten. Då måste vi göra allt vi kan för att ge en så fulltäckande bild av händelsen som möjligt, utan att överdriva och skrämma upp folk i onödan. När vi fick reda på att den 8-åriga flickan hade gått bort var det naturligt för oss att söka information om dödsfallet hos den drabbade familjen. Mängder av rykten om dödsfallet spreds som en löpeld i Tornedalen och det var nödvändigt för oss att få reda på hur det verkligen gått till. Ett annat viktigt skäl till vår kontakt med familjen var att skildra sjukdomsförloppet och beskriva hur familjens kontakter med sjukvården hade gått till. Kurirenreportern Göran Lahtis kontakt med 8-åringens mamma var naturligtvis inget drömuppdrag. Det är aldrig roligt att ta kontakt med en människa som så nyligen drabbats av svår sorg. Men sådana samtal är ofta nödvändiga, och min egen erfarenhet är att de flesta uppskattar möjligheten att få beskriva händelsen på sitt eget sätt, och slippa bli överraskade över en nyhetsartikel som de inte kände till skulle publiceras. I Torneåfallet fanns det dessutom en bakomliggande historia som förmodligen inte hade blivit känd utan de anhörigas information. Familjen hade sökt vård för flickan vid en finsk vårdcentral, men blivit hemskickad utan åtgärd. Senare under natten avled flickan. Jag har tidigare beskrivit att jag anser att det är fel att alltid utgå ifrån att offer för olyckor, brottslighet, sjukdomar, bränder och andra tragiska händelser inte vill, eller kan, uttala sig om den händelse de har varit med om. Då tar vi på oss en roll av förmyndare. Tvärtom tycker jag att vi i de flesta fall ska ge dem den chansen att ge sin bild av händelsen. Vi ska göra det med omdöme och visa största möjliga hänsyn, vi ska acceptera ett nej och vi ska inte publicera uttalanden som görs av människor i akut chock. Faktum är att jag aldrig någonsin haft kontakt med ett offer som i efterhand ångrat sina uttalanden i Kuriren. Däremot har jag träffat flera offer som lång tid efter händelsen beskrivit kontakten med Kurirens reportrar på ett mycket positivt sätt. I fredagstidningen kunde Kuriren avslöja att sjukvården i Norrbotten inte heller har fullgoda rutiner. En norrbottnisk åttaåring fick gå med 40-gradig feber i nio dagar innan hon fick hjälp. Skälet var att vårdcentralen inte ville få in personer med svininfluensa. Svininfluensan kommer fortsatt att stå högt upp på Kurirens redaktionella dagordning den närmaste tiden. Vi ska fortsätta ge en nyanserad och korrekt bild av sjukdomens följder och myndigheternas åtgärder för bekämpning. Förhoppningsvis kan vår journalistik i ämnet bidra till ökad kunskap, minskad ryktesspridning och en förbättrad hantering av de sjuka. Trevlig helg!
