En outslitlig sång- och dansman

En skådespelare - en entertainer - en sångare - en underhållare av histrioniska proportioner, med ett register som galant sträcker sig från Bygga upp ett stort berg till Fanny och Alexander och Vem är rädd för Virginia Woolf? och tillbaka igen. Jag talar alltså om Jan Malmsjö. Och ingen annan. Ingen kan som han kan. Han är 76 år, vid senaste räkningen, och tar väl inte längre de allra största dansstegen på scenen. Men - han har varit runt kvarteret några gånger vid det här laget. Och det har kapellmästaren Leif Kronlund också, som är 77, i sin vita smoking och sitt numera snyggt vitnade hår. På fredagskvällen möttes dessa två, i en show ingående i Malmsjös eviga avskedsturnéer och efter en inledande dryg halvtimme i Kulturens hus, inför en fulltalig publik i den största salen, där Kronlunds elegant kompetenta Storband levererade fullödig Swing & Sweet av bästa märkning; med hjälp av sångsolisterna Anita Berggren och Uno Jonsson samt den EMINENTE saxofonisten Hector Bingert!!!, vandrade Mister Malmsjö in på scenen (i avmätt dramatiskt svart) och - tog helt enkelt över huvudrollen. Han förblir helt enkelt (och ganska så obesvärat) en fullständigt förkrossande underhållande sång och dans-man. En show med Malmsjö kan innehålla helt oväntade inslag. Helt plötsligt plockar han fram en av Storbandets solister för att dra en historia. Han drar själv åtskilliga. Han plockar av sig lager efter lager av kläder ("den här västen är gjord av Christer Lindarw"), flödar över av turnéminnen, hälsar till folk som han känner i publiken ("Grattis på 70-årsdagen Greta Utterström från Piteå!"), trixar kärleksfullt med Storbandet och - begynner att sjunga. Och han sjunger - Bygga upp ett stort berg, En sång en gång för länge, länge sen ("Det här var ett önskemål från Arne och han skriver här på lappen att jag ska ta den två gånger, eftersom hans fru tycker att den är det värsta hon vet"), En liten gåsapåg från Skåne, Madelene, Under alla broar och diverse andra schlager-slagnummer. Jan Malmsjö etablerar också ett slags verbal sparringmatch av mycket avspänd karaktär med den bitvis ohjälpligt storskrattande Leif Kronlund. Och nämner att han till hösten ("om jag lever") ska spela sopåkare Doolittle i My Fair Lady. - Då blir jag den ende i historien som har gjort tre stora roller i den! Med en gnutta flax, ur Ladyn, samt duett med Anita Berggren i Det vore välan underbart. Och så formar han gradvis ett klippfast block med Sinatra-standards också: I've Got You Under My Skin, Strangers In the Night, My Way. Jan Malmsjö personifierar helt enkelt mogen underhållning, när den är som mest komplett. Mera klanderfritt än så här blir det sällan, inom den här generösa genren. Och om ett eller två år syns vi väl igen, Janne - på ännu en avskedsturné? Om vi lever. Eller hur, Mister Malmsjö? Skulle väl liksom absolut säkert satsa en eller två kronor på detta. Det är ju om en av de eviga underhållningseternellerna vi talar.