En schäferhane med nos för narkotika

Treårige Chang är född i Danmark och tanken var att han skulle bli en polishund eller bevakningshund, men det visade sig att han inte riktigt hade skärpan/hårdheten i psyket som krävs för det. Han var helt enkelt för snäll för det, visade det sig under utbildningen. Men Chang hade, och har, många andra kvalitéter som tjänstehund ? för att inte tala om alla plus han har som kompis. Efter utbildningen i Danmark såldes han till en privatperson i Göteborg som sedermera anmälde honom som lämplig narkotikahund och Tullverket nappade. Att förvärva en narkotikahund på liknande vis kostar cirka 30.000 kronor, plus kostnader för kortare utbildning för hund och hundförare, vilket ger en total kostnad på 80.000 kronor. Tidigare när man köpte färdigutbildade hundar från hundskolan i Sollefteå kunde det bli en kostnad på totalt närmare 300.000 kronor. Personkemin stämde Numera sker rekryteringen av narkotikahundar till Tullverket ungefär på samma vis som med Chang. Ungefär ett 50-tal narkotikahundar arbetar på Tullverket i Sverige, varav de allra flesta i södra Sverige. I maj i fjol träffades den 28 kilo tunge schäferhannen och hans blivande kollega, och husse, Bror Alatalo, 54. Personkemin stämde. Förtroendet för varandra fanns direkt dem emellan. Efter några kortare kurser är de sedan i oktober kollegor på brottsbekämpningsenheten på Tullverket i Haparanda där Kuriren träffar dem en bitig januaridag på skiftet 13.00?23.00. Men för ett kort ögonblick rådde det en stor tvekan om Chang var rätt man för uppdraget. ? När en person på Tullverket i Göteborg testade honom la sig Chang plötsligt bara ner. Mannen tänkte att hunden är väl trött och ointresserad och inget ämne till narkotikahund, men det visade sig vara hans sätt att markera. Nu markerar han med ena tassen och sedan lägger han sig ner, berättar Bror Alatalo och klappar samtidigt om sin kollega och kompis. Trygg från första stund Det är olika från hund till hund på vilket sätt den markerar att den hittat narkotika. Husse och hundförare Alatalo berättar att Chang var trygg tillsammans med honom från första stund. Inte ett enda gny ens under de första dagarna. Nu gnyr han bara lite grand om Bror ägnar sig åt Tanja och om han får vänta i bilen medan pensionären får hoppa ur först. Mer skrik och ylande än gnyende blir det när Bror hemma tar på sig skidkläder eller Tullverkets uniform ? att jobba eller agera draghund är nämligen lika med stor glädje för honom. ? Jag kommer ihåg första natten han sov hemma hos mig, han gnällde ingenting alls. Det enda som var var att han hoppade upp i min säng när jag sa att han och skulle lägga sig. Han gjorde samma sak andra natten också. Jag tror att han kanske sov i sängen hos den tidigare ägaren, säger hundförare Alatalo som sedan tidigt 1970-tal arbetat på Tullverket i Haparanda och tidigare haft två narkotikahundar, Zita och Tanja. Tanja tar kommandot på hemmaplan Lite svårare var det dock för Chang att anpassa sig till husets äldre hund-dam, Tanja. En 14 år gammal labrador som gick i pension som narkotikahund 2001 och som verkligen vet vad hon vill och på ett tydligt sätt talar om det, främst för Chang. Men det gick bra till slut det också. ? Nog är det hon som bestämmer. Det känner han. Hon gör bara så här med munnen, och morrar lite, när hon visar att det är allvar, säger Bror och visar med en ?gestikulerande? läpp hur Tanja gör. Han skrattar. Trots sin ålder hoppar Tanja ganska enkelt ner från hundplatsen i bilen och nog finns det lite energi kvar till att käbbla eller gläfsa efter Chang och på hundars språk säga att ?det är jag som är äldst och bestämmer?. Under köksbordet hemma hos Bror kommer garanterat inte Chang, för det är Tanjas, och endast Tanjas, plats. Hon gick i pension 2001 och sedan dess har brottsbekämpningsenheten inte haft någon narkotikahund fram till att Chang i oktober i fjol stämplade in. ? Ett lyft för verksamheten. Ett riktigt bra verktyg, säger chefen Nils Oja som har tio personer i sin brottsbekämpningsenhet i Haparanda som bland annat ska täcka en 40 mil lång gränssträcka. Ökad trafik över gränsen Efter att Ikea slagit upp portarna kommer folkströmmen från Norge, Finland och Ryssland att öka markant. Då beräknas 29.000 personer dagligen åka över gränsen till Sverige som Chang och kompani ska hålla koll på. Förutom förstärkningen av en narkotikahund hoppas man på mer personella resurser. ? Tidigare när vi var utan narkotikahund var det nästan som att famla i blindo om vi gick in i exempelvis en långtradare. Då ska vi ha ganska mycket tur om hittar något. Det tar tid att skruva isär och man måste välja var man ska leta, säger Nils och Bror. Visst, och framför allt tid att skruva ihop. För det får Tullverkets personal göra om man inte hittar någon narkotika, annars ligger ansvaret på ägaren av fordonet. Men med Chang i tjänst är det ingen risk att man skruvar isär något i onödan. Där han markerar där finns det också med största möjliga sannolikhet narkotika. Hittar heroin Hittills är han tränad att leta efter heroin, kokain, amfetamin och cannabis. Det får inte att säga exakt hur bra luktsinne en hund har, men försök visar att hundar kan vara upp till 10.000 gånger bättre än människor på att -urskilja dofter. Changs och andra hundars luktorgan är mellan 75 och 150 kvadratcentimeter stort, medan hans hundförares är cirka 5 kvadratcentimeter. Under riktigt gynnsamma förhållanden kan en hund urskilja en doft vars källa finns två kilometer från hunden. Tester med glasplattor med fingeravtryck har visat att hundarna kunnat identifiera avtrycken så sent som sex veckor senare. Utomhus klarade hundarna det upp till två veckor efter att glasplattorna lagts ut. På bara några sekunder hittar Chang 40 gram heroin som hans hundförare gömt i syfte att visa Kurirens reportageteam hur det går till. Ett enda kort kommando av Bror krävs: leta!Kort där efter har schäferhannen nosat rätt på den plasthylsa där narkotikan lagts och också lyckats öppna den och är på väg att gå loss på de små vita narkotikapåsarna när hans hundförare får fast honom. ? Det finns en fara i ett hundarna kan få i sig narkotika, därför har vi alltid med oss motmedel och salt. Får man i dom salt så kräks dom upp det direkt. Motmedlet injiceras och det måste egentligen göras av en veterinär så att det blir rätt, säger Bror kort efter det fejkade narkotika beslaget på ?hemmaplan? i tullhuset. Efter beslaget, och efter varje träningspass som sker nästan dagligen, väntar Chang på belöningen. Nu ska han få leka lite. Men var är plastbollen eller den svarta gummibiten? Husse, kompisen och kollegan Bror Alatalo, smyger in handen under lastpallen där hunden hittade ?bytet?. Chang sitter, på kommando, och väntar några meter ifrån. Plötsligt kommer där underifrån en svart plastbit flygandes som Chang ivrigt hoppar på och snart har i den kraftiga käken. Leken är igång. ? Det ska ju vara roligt. Det är det det bygger på. Annars skulle det aldrig fungera. Jag måste variera själva belöningen ofta och själva övningarna naturligtvis. Man ser på svansföringen och andningen när han börjar få korn på något, säger Bror samtidigt som hans kollega stolt tuggar på en svart plastbit. Olika mängd narkotika, olika typer och på olika ställen och i annorlunda situationer ? det gäller att variera träningen. Nosar på hemvändarna Det är inte så enkelt att säga att ju större parti, desto snabbare hittar hunden narkotikan. ? När det handlar om riktigt många kilo, 100 kilo exempelvis, blir nästan hunden som bedövad och chockad av doften. Då kan det vara så att han lättare känner doften av ett gram. Det kan låta konstigt, men så kan det vara, säger han. Klockan börjar bli eftermiddag och snart är det dags för Bror och Chang tillsammans med kollegorna