Fängslande och vacker Mozart

Engelsmannen Kenneth Branagh, skådespelare men mest känd för sina spirituella filmversioner av flera av William Shakespeares verk, har tagit sig för att göra en filmversion av Mozarts opera Trollflöjten från 1791.
Den som Ingmar Bergman sysselsatte sig med för TV 1976. Med Håkan hagegård som oförglömlig i rollen som fågelfångaren Papageno.
Nu har berättelsen uppdaterats från originalets obestämda sagotid till i höjd med första världskrigets skyttegravar. Och spridda förändringar har även för övrigt skett. Men berättelsen om de kärleksförhinder som regelbundet uppstår mellan de medverkande Pamina, Tamino, Sarastro, Nattens drottning och - naturligtvis Papageno, som förekommer som något av styckets krumelur och katalysator - har kvar sin lyster och fräschör. Och även om operalibretton är vanskliga och rent generellt snåriga saker, så är ju Mozarts musik tidlöst evig. Trollflöjten är en av hans mest älskade och mest lättillgängligt lekfulla operor och detta är en fängslande och vacker film/opera-upplevelse, som även är anpassnings- och fattningsbar för i sammanhanget rena amatörer (som jag beredvilligt erkänner att även jag är). Ensemblen består av internationella opera-habituéer som i sina roller ger sig hän för fullt. Det känns alla gånger befogat att tala om en åtminstone smärre visuell upplevelse.