?Vandraren ? har ingenstans att gå?.<br>Det får i så fall gälla enbart för vandraren det. Själv har jag definitivt någonstans att gå.<br>Alla gånger.<br>Vid de tillfällen jag känner för att promenera så finns det cirka fyra mycket tillgängliga kilometrar inom relativt grepphåll.<br>Går man dessa så känner man det också som om världen är som den ska vara. Tveklöst.<br>Luleå visar sig från sina bästa sidor här och det blir ny fart på blodomloppet när man tar sig fram längs det här promenadstråket.<br>Som man inleder, om man inte väljer alldeles tvärtom förstås, på kajen utanför Norrbottensteatern och scenskolan i Norra hamnen.<br>Sedan nedanför hyreshusen på Norra Strandgatan och då kan man notera det ?sjunkna skeppet? som bara masten syns av. In på Gültzauudden via den nedre ingången och så går man på en stund och tittar till vänster efter en stund. Och ser då ett blåfärgat kvadratiskt UFO som har landat där i skogen.<br>Risk för närkontakt<br>OK då: det var inte det. Utan ett kvarlämnat konstverk från en biennal från för några år sedan. Det kan man gå fram och titta närmare på. Varvid det kan öppnas en dörr i detsamma och så blir man bortsnatchad av utomjordingar, ety det verkligen ÄR ett UFO detta! Jo!<br>Det kan man tro på eller också låta bli. Hur man än gör så fortsätter därefter promenaden, fram över eller intill Uddens badstrand och förbi på näver delvis avskrapade trädstammar och kanske även något diskret uppslaget tält, som vid något tillfälle har innehållit en ur det ordinarie samhället självvalt avkliven individ som har ett utseende snarlikt den ryske charlatanen Rasputin.<br>Lindgren och Brecht<br>Om han inte är där så brukar det ändå finnas en ganska rik flora av folk just här, åtminstone sommartid. Solande och badande vuxna och barn, från någon bänk eller backe hojtar en brigad ur A-laget och ute i det förslagsvis solglittrande vattnet guppar en eller annan båt också.<br>Men vi strävar vidare och går ut från Udden och kommer in på området som består av en äng och en småbåtshamn. Här har jag en gång suttit och sett en teaterföreställning, från en läktare. En uppsättning av Merabs skönhet av Torgny Lindgren. Ingående i en teaterbiennal där även en version av en Brecht-pjäs, spelad på ett lastbilsflak, ingick.<br>Dunket ovanifrån<br>Nu kommer vi först förbi platsen för Hälsans hus och sedan den lilla japanskt inspirerade bron och så strandkanten nedanför landshövdingeresidenset och då kan vi ju, lite lagom förstrött så där, vinka där uppåt och kanske ser då ?Kälsjärvarn? Per Ola oss och vinkar tillbaka. Har vi tur så och man kan ju faktiskt aldrig så noga veta.<br>Vi passerar det som en gång på riktigt var Oscarsvarv och efter en liten stund går vi under Bergnäsbron och hör då den dunkande biltrafiken ovanpå oss.<br>Uppe till vänster ligger Bryggeriet och där vi går just nu var det för inte så värst många år sedan också en jättemysig liten småbåtshamn, som naturligtvis har försvunnit nu. Så som mysiga oaser här i livet oftast brukar ha för vana att göra, tyvärr.<br>Nu har vi hyreshusen på Varvet till vänster om oss och stadsfjärden till höger. Vi fortsätter längs Varvsleden men håller oss nere i Södra hamnen, vid Tutti Frutti-husen. Och så sätter vi stopp för promenerandet vid Willys stormarknad.<br>Som en Michelingubbe<br>Färdig-gått för dagen, kan man alltså säga här. Och den här promenadsatsningen är lika trevlig att göra vare sig det är sommar eller vinter. Tillsammans med en ihärdigt påpälsad kvinnlig god vän (så pass så att hon närmast antog proportionerna av en liten Michelin-gubbe med armarna pekande ut från kroppen, men huvudsaken är ju inte enbart mössan utan även att man inte fryser) har jag avverkat det här promenadstråket vi flera tillfällen vintertid.<br>Runt 30 minuter<br>En uppfriskande och ständigt lika härdande upplevelse, som brukar ta cirka en halvtimme.<br>Sommartid har promenaden helt andra upplevelsedimensioner.<br>Och nej: jag påstår inte att jag kan riskera att påträffas på det här promenadstråket så särskilt påfallande ofta. Men jag återkommer ändå hit, med ganska stor regelbundenhet.<br>Vare sig man avverkar det från det ena (Södra hamnen) eller det andra (Norra hamnen) hållet, så känner man sig liksom behagligt förverkligad efteråt.<br>Och så har man ju också gått i närheten av vattnet (eller isen) hela tiden.<br>Sakta vi gå ? om inte direkt genom stan så i alla fall runt en del av den.<br>Så kan det ju ? gå ?<br>
