Goya?s GhostsFilmstadenRegi: Milos FormanManus: Jean-Claude Carriére, Milos FormanFoto: Javier AguirresarobeMusik: Varhan Bauer, José NietoI rollerna: Stellan Skarsgård, Javier Bardem, Natalie Portman, Randy Quaid, Michael Lonsdale, Blanca Portillo, med fleraOm den spanske konstnären Francisco de Goya (1746 - 1828) finns det att berätta att han betraktas som en av historiens förnämsta porträttmålare, att han 1786 blev utnämnd till hovmålare vid den spanske kungens hov, att han 1792 drabbades av total dövhet, att han i samband med Napoleons invasion av Spanien 1808 utförde en svit med mycket realistiska och anti-krigiska målningar, att han via bland annat sin färgbehandling och sin ljusuppfattning kom att betyda mycket för de senare franska modernisterna, impressionisterna och realisterna och även att den mellan 1797-99 målade Den nakna Maja rätt säkert är hans enskilt mest kända verk.Bland annat allt detta kan med absolut visshet konstateras. Samt även att Goya var en tämligen kortvuxen och satt herre. Men det kan man ju sannerligen inte beskylla Stellan Skarsgård för att vara.Men Milos Forman insisterade på att Skarsgård skulle spela titelrollen i Goya?s Ghosts och då blev det givetvis så.Och man sitter ju på intet vis och irriterar sig på Skarsgårds längd (jag tror nog inte heller att Goyas längd över havet är något som retroaktivt bekymrar allt för många) utan tycker nog hellre att han genomför en hedervärd insats i rollen som konstnären.Genren konstnärsbiografier på film är ju inte alltför omfattande och man får bara ihop en handfull, om man börjar borta i 30-talet med Charles Laughtons porträtt av Rembrandt och sedan raskt tar sig framåt i filmhistorien med stopp för Kirk Douglas som Van Gogh i Han som älskade livet (och med Anthony Quinn som Paul Gauguin i samma film), Anthony Hopkins som Picasso i Min älskade Picasso samt Ed Harris som den sjudande Jackson Pollock, i Pollock.Fast man ska väl inte glömma att Stellan Skarsgård har spelat en konstnär på vita duken en gång tidigare också; han var högst minnesvärd som den danske Skagen-målaren Sören Kröyer i Hip, Hip Hurra!Fast Goya levde egentligen inte ett så särskilt dramatiskt liv. Fast han fanns med där det gick dramatiskt till, om än i periferin. Den grymma katolska inkvisitionen och de blodiga Napoleon-krigen pågick bägge under hans livstid. Fast om han själv hade så värst mycket med dem att göra är väl rätt svårbevisat.I den här filmen drabbas han dock,om än inte personligen, av inkvisitionens fasor - då en vacker ung dotter till en god vän och även modell till honom (spelad av Natalie Portman) nyckfullt tas till fånga av en grym och egenmäktig katolsk präst (Javier Bardem på sitt mest uttrycksfullt grymma humör) och stoppas undan i en fängelsehåla, efter att hon vederbörligen blivit både våldtagen och torterad.Inkvisitionen var en katolsk domstol, som katolicismen kan be om ursäkt för i några tusen år och det räcker ändå inte, för att kompensera för de outhärdliga grymheter som begicks i dess namn. Allt för att utröna om man hörde till "den rätta tron" eller inte.Milos Forman har förmodligen blivit fascinerad av den här tiden och de olika, mycket brokiga miljöerna. Och han har hittat de rätta uttrycksfulla fysionomierna till de förbiflimrande statisternan och även till de något större birollerna, där Randy Quaid som den lätt excentriske spanske kungen och Michael Lonsdale som en mycket flegmatisk biskop gör största avtrycken.Det var ju ungefär samma tid (dock tidigare) och miljöer som Forman arbetade med i mästerverket Amadeus, så han kan ju greppen. Även om det inte har blivit lika oförglömligt bra den här gången.Faktum är att Goya?s Ghosts floppade rätt hårt på bio i utlandet. Vilket dock inte alls betyder att den på något vis skulle vara totalusel, inte alls.Tvärtom: den är mycket väl värd att se - för alla med ett genuint film- och historieintresse, för konstnärer och konststudenter, för de som vill se Stellan Skarsgård markera en djupt minnesvärd roll.I måndags kväll var det enbart undertecknad som utgjorde den fullständiga publiken på första föreställningen av Goya´s Ghosts. Och det var ju alldeles orättvist för lite.Ge den gärna en chans. En skickligt och lite gammaldags berättad film. Det är den värd.Även om Stellan alltså är lite väl lång ...
