Helgkåseriet: Damm, damm diddeli-damm ...

Jag har en matta på golvet i vardagsrummet. Så originellt kanske Ni säger men detta är en matta med en särskild talang. Den samlar damm. Varje gång jag dammsuger vår bostad får jag ägna 10-15 minuter enbart åt denna matta. Den har rätt lång lugg och ser hyfsat ren och fin ut. Men jag vet bättre, vi har våra duster med förfärande regelbundenhet. Jag ställer in dammsugaren på högsta sug och gnuggar munstycket hårt mot mattan - gång på gång, fram och tillbaka. Först händer inte så mycket men efter en liten stund börjar de kullrande tussarna uppenbara sig för att sedan snabbt försvinna in i röret. Jag upprepar detta gång på gång men mattan tyckas aldrig sluta producera damm och ludd. Svetten lackar, armarna värker och maskinen går varm. Till sist börjar färgerna i mattans mönster att framträda allt klarare medan tussarna krymper i storlek och antal. Till sist är jag nöjd och vi får båda vila. Ett tag i alla fall. Skippa matkriget
Men jag är glad för mattan, utan den skulle mycket av vårt damm befinna sig någon annanstans. Det är ju praktiskt att den drar till sig allt (nåja, nästan) damm i lägenheten, ett damm som sedan låter sig sugas upp av mig och förpassas till soporna. Jag brukar titta på alla dessa dammråttor, de enda husdjur jag har kvar, och undra över var de annars skulle husera om de inte hade mattan att söka sig till. Tanken går vidare - vart kommer allt damm ifrån? Och vad är damm? Tja, enligt Nationalencyklopedin är damm "en obestämd mängd av mycket små torra partiklar av olika material". Jag misstänker att "obestämd" är nyckelordet här - ingen känner dammet, dess ursprung, karaktär eller spridningsvägar. Tänk själv, om du avhåller dig från att springa med ytterskor inomhus så slipper du lera på golvet. Avstår du från matkrig slipper du köttfärs och potatismos på tapeterna. Men inget du gör kan hålla dammet borta - det finns inga preventivmedel mot damm, inga försvar som håller eller förebyggande arbeten som fungerar. Lämna din bostad för en längre tid, förslut den helt och släpp inte in någon under din frånvaro. När du återvänder är ändå allt täckt av ett tunt lager med damm. Hur tog det sig in och hur lyckades det fördela sig så fint och jämnt över alla ytor? Jag har ingen aning och är säker på att ingen annan har det heller. Inte en dusch på fyra år
Nu kanske Ni tror att jag är besatt av städning i allmänhet och damm i synnerhet. Låt mig plocka Er ur den villfarelsen; det ligger mycket långt från sanningen. Ta bilar som exempel, nog finns det viktigare ting och företeelser att vårda än utsidan på en bil. "När fick den här bilen en tvätt senast?" - det undrade en bekant nyligen samtidigt som han med en min av lätt avsmak betraktade vårt röda (det framgår fortfarande) fordon. "Ingen aning, du får fråga den förra ägaren - jag har bara haft bilen i fyra år" blev mitt helt sanningsenliga svar. Har ni inte tänkt på hur grisigt det är på vägar och gator - grus, lera, gamla löv, oljespill och massor av damm. Jag menar vad är det för vits, så fort bilen tas ut ur garaget blir den ju smutsig igen. Och varför behöver bilar vara rena på utsidan, man förvarar ju inte dem i sovrummet precis. Men dammet och dess förekomst förbryllar mig. En tid närde jag en tro att summan av dammet är konstant, att det fanns en bestämd mängd trots allt. Det skulle ju innebära att vi bara byter damm med varandra hela tiden och även om det ledde till en del lättjefulla funderingar huruvida det inte vore solidariskt att ta på sig en rejäl andel av all världens damm så har jag övergivit den teorin. Nu finns det bara en slutsats som gäller, dammkorn förökar sig. Hur kan det annars bli dammigt i rena rum som ingen vistas i? Och jag tror att dammkornen likt encelliga djur (de kanske ÄR encelliga djur!!) förökar sig genom delning. Var detta sker är dock svårare att lista ut, ingen har ju hittat dammets barnkammare, tillväxt- och häckningsområden ännu. Men jag har börjat snegla lite misstänksamt på min matta ...