Helgkåseriet: Vem hade styrt i Kalixgrad?
Lenin hade ett stort sällskap med sig på tåget. Efter att möjligen begrundat om abborren nappar i Korsträsksjön nådde Lenin och kompani Älvsbyn. Blev han röd, eller rödare, i ansiktet av konduktörens tänkbara upplysning om att en rojalist, Oscar II, hunnit dit flera år före honom? Öga mot öga med kanonerna i Boden förbittrades han måhända också över ledarsidan i en norrbottnisk lokaltidning. Undrar vilken? Men någon Bodenrevolution 1917 blev det inte. Själv tror jag att han dåsade till och glömde bort den, alltmedan tåget krängde vidare mot Haparanda. Fast där klev han i alla fall av, han var tvungen för att ta sig till Torneå, där han höll tal. Kontakterna med Haparandaprofilen Axel Rönnmark omnämns rent av i Lenins memoarer. Möjligen glömde Lenin däremot snabbt bort Norrbotten. Andra ryssar hade ju redan skjutit skarpt här. Det förhoppningsvis sista krig Sverige deltagit i, för 200 år sedan, utspelades i våra trakter. I militärhistorikern Martin Hårdstedts bok om kriget där Sverige förlorade Finland, berättas om ryssarnas fredsbud där ny gräns skulle dras vid Kalixälven. Inse vidden av detta! Bandyspelarna i Kalixgrad hade varit ryssar, fast så blev det ju. Ikea kunde ha funnits i Ryssland - fast så är det ju. Sven-Erik Bucht, ende kandidaten i allmänna val, hade blivit politbyråns ordförande - fast ... SSAB i Haparanda
Hur sannolikt var det att Kalixgränsen dragits? "Det var mycket nära", förklarar Martin Hårdstedt för Kuriren. Storpolitiken spelade emellertid in, ryssarna hade problem med fransmännen och insåg heller inte värdet av malmen i Norrbotten. Om de gjort det hade de kanske byggt ett eget SSAB i Haparanda, och Luleå hade blivit utan. Finland införlivades inte med Ryssland utan blev storfurstendöme, med tsaren som storfurste. Senare kom exnorrbottningen Lenin i vägen, han på tåget. Tala om att en tågurspårning i Morjärv hade satt avtryck i världshistorien. Påverkat historien har i varje fall de otaliga norrbottningar gjort som flyttade söderut på 1960-talet och 1970-talet. De konsumbiträden, skogsarbetare, hemmansägare, diversearbetare, hemmafruar och växeltelefonister som i arbetslöshetens eller annat namn fick en tillvaro längre söderut - vad hade de gjort om de stannat? Somliga hade haft höga befattningar, de flesta inte. Några hade blivit kommunpolitiker, enstaka kommunalråd och någon hade hamnat i regeringen. Hade kvinnorna styrt landstinget och skulle då ett sjukhus byggts i Sunderbyn? Skulle ett mer välbefolkat och starkare Norrbotten blivit delägare i Vattenfall, och hade Stålverk 80 byggts? Hade vi haft kvar de klassiska bryggerierna och skulle vaniljglass med chokladöverdrag fortfarande gått att köpa från Strands Glass i Piteå? Om inte så hade Norrbotten ändå varit annorlunda.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!