1 Hur väcktes ditt intresse för textil design?
– Det är ett intresse som jag alltid har haft. Sedan jag var liten har jag tyckt att det är kul att sticka och sy. Jag gick natur på gymnasiet för att ha alla vägar öppna, jag visste inte vad jag ville bli. Av en slump fick jag syn på ett prospekt från Beckmans designskola hos syokonsulenten. Jag visste inte att det fanns en sån skola, och när jag såg det blev jag eld och lågor. Det var verkligen något som jag ville göra, och jag bestämde mig för att försöka. Jag rekommenderades att gå en förberedande utbildning på Sankt Görans gymnasium i Stockholm, konfektion- och klänningssömnad, så jag började med den. Sedan gick jag på Beckmans. Så började det.
2 Har du arbetat på heltid med design sedan dess?
– Ja, faktiskt. Mitt första jobb var på Folkoperan. Där gjorde jag olika rustningar och kostymer som inte var vanliga kläder, med hattar och sånt. Sedan arbetade jag som designer på Axén & Co i sju år. Parallellt började vi med textilgruppen 5 M, där vi var fem formgivare från Beckmans som gick samman. Några av tygerna från den tiden, slutet av 1980-talet till början av 1990, är med i utställningen. Jag visar också några tyger som jag gjorde under tiden på Beckmans, vid en praktik på Borås Wäfveri, och som då sattes i produktion. Numera jobbar jag för Gordin promotion, ett företag i profilbranschen, med design till många stora svenska företag.
3 Hur skulle du beskriva din stil?
– Oftast väldigt ren, enkel och avskalad, jag tar hellre bort än lägger till. Jag tycker att det är viktigt med hållbar design. Jag brinner för att få klädproduktionen mer hållbar än den är nu, och det tycker jag att man kan göra även med designen. När jag startade min egen klädkollektion hade jag lite som ett motto att det skulle vara långvariga vänner i garderoben. Inga dagsländor som är moderna ena dagen och helt fel nästa dag, något som kan leva lite längre. När det gäller mönster på inredningstyger kan jag både jobba lite abstrakt och ta ut svängarna lite mer än vad jag gör på kläder. Jag har också gjort mer organiska mönster som har en lite annan stil.
4 Vad visar du på utställningen?
– Främst tyger, men även kläder och smycken. Jag hade en egen, väldigt småskalig, klädkollektion som hette During, och den kommer jag att visa delar av. 2009 var jag med på en konst- och designutställning i Korea där jag fick jobba helt fritt, det var inget som skulle sättas i produktion. Då gjorde jag mer fantasifulla klänningar där jag tog inspiration från Norrbotten med snö och is, och tre av dem har jag valt ut till utställningen.
– Min bror ägnar sig åt silversmide, så vi har samarbetat lite. Både smycken som jag har designat och sånt som han har gjort kommer att vara med på utställningen. Ett bildspel av vad jag gör nu, för olika stora svenska företag, finns också med. Ett axplock av olika saker som jag har gjort som designer, helt enkelt.
5 Hur känns det att ställa ut på hemmaplan för första gången?
– Det känns lite konstigt, men väldigt roligt, en bra anledning för mig att få komma hit. Det var faktiskt Evy Eriksson, ägare till Magazin du Nord, som lockade hit mig. Jag sålde tyger via hennes butik för några år sedan. Museichefen Karina Jarret hade varit inne i butiken och blivit intresserad av tygerna, och på den vägen är det. Tyvärr har jag inte så mycket släkt kvar här, så jag åker inte hit så ofta längre. Men nu är jag här!
6 Vad har du för minnen från Gällivare?
– Väldigt positiva minnen, det var bra att växa upp där. Jag var väldigt aktiv när jag växte upp, höll på med dans, slalom, och basket, och det fanns bra möjligheter för det. Jag hade jättebra tränare, som Maria Paldanius, en duktig prima ballerina från Polen som undervisade i barnbalett, och Ingegerd Sundström som höll i jazzdansen. Så jag har mest positiva minnen. När jag var 20–21 år flyttade jag till Stockholm för att börja min utbildning.
7 Hur var du i syslöjden i skolan?
– Jag var nog ganska duktig, tror jag. Jag stickade min första tröja när jag var fem år, så jag började tidigt. Inspirationen kom hemifrån. Mamma höll på, och jag ville göra likadant. Jag vet att jag sydde mycket på gymnasiet, kläder som byxor och klänningar. Då sydde jag mer än jag någonsin gjort sen. Jag sydde mer av hjärtats lust, utan att veta riktigt hur det skulle gå till. Nu har jag fått större krav på hur det ska se ut, nu syr jag inte så mycket själv.
8 Vad har du för planer framöver?
– Jag bodde i Japan en period och är väldigt intresserad av japanska tekniker, så nu ska jag gå och lära mig om shibori, en japansk batik-teknik. Det ska bli spännande, det kan bli väldigt vackra mönster, så det ser jag fram emot.