Är allt verkligen Walt Disneys fel?<br>Har ni märkt hur många hundar det finns. Hundar har alltid funnits men nu är de plötsligt överallt, alltid.<br>De flesta är ganska små och av, i alla fall för mig, okänd ras. Ändå är jag hyfsat kunnig på hundar, jag kan utan tvekan identifiera och -namnge fler hundraser än bilmärken. Den första fras jag lärde mig på latin var ?cave canem?, vad det nu har för betydelse.<br>Men i dag går jag ofta bet på att artbestämma de varelser som struttar omkring på våra trottoarer. I bästa fall struttar, en del av dem blir -burna. ?Vem äger vem?? är kanske en berättigad fråga i -sammanhanget.<br>De små liven inte bara bärs utan blir ibland även klädda av sina ägare, inte sällan unga personer av båda könen.<br>?De är inte husdjur, de är accessoarer?, sa en bekant till mig.<br>Kan så vara, men det står i alla fall klart att jyckarna -behandlas mer som små barn än något annat. Och barn har väl inte -reducerats till -matchande tillbehör till partyblåsan, inte än i alla fall.<br>Vad värre är, de fyrfota familjemedlemmarna personifieras, -humaniseras och idoliseras å det grövsta. Hundar är djur och djur kan inte reflektera eller känna varken empati eller sympati, ej heller kan de dra logiska slutsatser eller fantisera.<br>Det kan inte de flesta människor heller, hör jag nu Er högljutt -protestera. Men det är väl ändå inte mitt fel?<br>Hunden i centrum?<br>Nu finns det även överraskande många stora vovvar som släpas runt stan (eller tvärtom) av unga damer och herrar. Vad dessa -utrymmes- och motionskrävande bestar har att skaffa i centrum begriper jag inte. När får de sitt dagliga och stora behov av rörelse, arbete och sällskap tillgodosett?<br>Vi talar behov i timmar, inte en fem-minutare på bakgården för att jycken ska slippa lätta sig inne i den lilla tvårummaren, utan balkong.<br>Djur har, till skillnad från oss människor, det svårare att -anpassa sig till förhållanden som strider mot deras natur. Vi Homo -sapiens är ändå världsbäst bland däggdjuren på att foga oss -efter varjehanda förändring, såväl i vår fysiska som vår -psykiska tillvaro.<br>För att inte tala om konsten att uthärda, ?omänskliga förhållanden? är något som möjligen råder på på Mars eller det som våra tama hönsfåglar tvingas utstå i all världens ägg- och broilerfabriker.<br>Fredade arter<br>Nu bor jag centralt men jag har bott i småhus i förort förut. Där finns det också hundägare men de väljer raser som känns mer traditionella. Såna som kan gå själva, gillar att jaga en kastad pinne, springa i skogen, gnaga på ben, rulla sig i avföring och nosa folk i grenen ? allt sånt som gör livet fullkomligt för en normal hund.<br>Jag har själv ägt två stycken. Rätt stora strävhåriga saker vars -uppenbarelse inte skulle få någon att tappa hakan av förvåning när de får veta att alla levande hundar härstammar från vargen. I vissa fall bland de hundraser jag ser i dag kan den informationen vara rätt svår att ta till sig.<br>Jag har även haft katt, hamster och fågel. Jag anser att jag -behandlade dem alla tämligen väl (jag vet nu några som -kommer att protestera när det gäller hamstern, men ni har helt fel!). I alla fall var vi, jag och mina husdjur, tämligen överens om en sak ? jag var människa och de var djur.<br>I dag förefaller denna klara distinktion vara på väg att lösas upp, inte bara när det gäller hundar utan de flesta djurarter. Det gäller särskilt däggdjur ? knott, kålmaskar, kvalster och kackerlackor är det ingen som protesterar om du har ihjäl men dräp ej koalor och kycklingar om du vill undvika kritik.<br>Inte bara Disneys fel<br>Med detta vill jag bara säga att vissa djurarter har fått bli mer -mänskliga än andra och dit hör utan tvivel hunden. Och även om jag, som ni säkert redan märkt, ogillar tendensen så är jag glad över att vi inte behandlar våra husdjur lika hårt och osentimentalt som mina far- och morföräldrars generation.<br>Att de flesta jägare inte längre skjuter sin hund den dag den tjänat ut i jaktskogen har jag heller inga problem med.<br>Men jag blir inte heller särskilt upprörd över att man äter hundar i Kina och Korea; det gjorde våra förfäder också och vi äter fortfarande både grisar och hästar. För att inte tala om små ulliga gulliga lamm.<br>Det sägs att allt är Walt Disneys fel men djur har förmänskligats långt före det att musen Musse, hunden Långben och ankan Kalle träffades, tänk bara på de gamla grekerna och deras fabler.<br>Att sedan tre ovan nämnda kulturpersonligheterna även hade en icke talande hund som husdjur vid namn Pluto tillhör kapitlet olösta gåtor i mänsklighet ... ursäkta ... djurens historia.<br>
