- Har slagit in lite gods, ­auktionerna går ut på söndag och då är det bra om det är packat och klart så jag kan se hur mycket ­portot blir, skriver kompisen. Traktörpannor, dukar, ­vepor, lavoarer eller ljuster, vissa ­saker är mer stickiga att packa än ­andra och postverket jublar över ­nätauktionerna där vanligt folk, nåja, oftast samlare säljer av vad de samlat på sig. Man måste hela tiden tänka på att göra det så ­billigt som möjligt för köparen med frakten, skriver hon. Och hennes man förundrar sig varje vecka över att allt går att sälja. - Folk är inte riktigt kloka, sa han när deras gamla julgransljus från 1965 som inte varit i närkontakt med en gran på minst tio år såldes för sjuttiofem kronor. - När det finns nya på Ö& B för trettiofem! Under sommarn anlände en strid ström av köpare till deras friggebod vilken av närstående och närboende hastigt döptes om till affärn. - Och än märks det inte i ­skåparna, skriver kompisen som genom åren ropat in det som varit gammalt och fint eller bara ­gammalt. Eller fint, originellt, ­intressant. Det händer fortfarande att hon åker till återvinningen och till exempel inhandlar rostfria bestick i 70-talstappning med teakskaft för arton kronor, lägger ut dem på nätet och strax rusar de iväg uppåt hundra, så otroligt opraktiska, går inte att diska i maskinen, tycker hon själv. Sälja är kul och skattefritt upp till sjuttiotusen, sa en annan auktionist som när hon satte ut en bild på liten plåtburk till sin ­förvåning upptäckte att priset ­rusade iväg över tvåtusen. Och än idag vet jag inte vad som var så speciellt med den, sa hon, eller hur den hamnat hos mig, kanske i en fyndlåda vid något tillfälle, vad vet man? När jag själv döstädade huset blev det sjutton lass till återvinningen. Hade ingen tanke på att man kunde ta betalt men kanske hamnade även dessa grejor i stora kretsloppet. Och dyker upp någonstans och byter liv, undrandes: Ursäkta, det känns bekant, har inte jag varit här förut?
