I min ungdom bodde jag ett Är i Milano, en lÀrorik tid som fick större betydelse för mitt liv Àn jag nÄgonsin hade kunnat ana. Bland annat lÀrde jag mig att Àlska mat. PÄ riktigt. Riktig mat.
Man mÄste faktiskt lÀra sig att se det vackra och goda i det enkla. Vi Àr rÀtt kassa pÄ det, vi svenskar. Vi har en tendens att krÄngla till saker.
Den vanligaste reaktionen nÀr svenskar gÄr pÄ restauranger i Italien Àr "Men vad fÄr man till?". Vi kan helt enkelt inte förstÄ att en köttbit klarar sig bra pÄ egen hand. Om det Àr rÀtt köttbit. Salladen kan vi Àta innan eller efterÄt. Och dÄ smakar den TOMAT. Inget annat. Mer Àn möjligtvis en gudabenÄdad olivolja, direkt nedstigen frÄn himmelriket.
Det Àr lite sÄ man mÄste tÀnka för att hitta rÀtt i det italienska köket. En smak i taget. TÀnk enkelt, tÀnk kvalitet.
Under Milanotiden gjorde jag ett försök att bjuda italienare pĂ„ min, i mitt naiva tycke, fabulösa köttfĂ€rssĂ„s. Det blev kalla handen direkt. "No, no, no â det smakar alldeles för olika", löd domen. För mĂ„nga och spretiga smaker pĂ„ samma gĂ„ng. SĂ„dant begrep jag inte dĂ„.
Men nu har jag Àtit mig runt Italien flera gÄnger om och lÀrt mig att förstÄ och tolka den djupa och Àrliga kÀrleken till mat som byggde detta smÄtt kaotiska land.
Det handlar om en respekt för rÄvaran. NÄgot som börjar dyka upp mer och mer pÄ den svenska gastronomihimlen, Ätminstone pÄ riktigt bra restauranger. Det Àr mer Àn glÀdjande.
PÄ hemmaplan Àr mitt rÄd: Förenkla och vÀlj dina rÄvaror med omsorg. Utnyttja den smak som finns till max. LÄt till exempel alltid pastan koka med i sÄsen mot slutet för att suga Ät sig smaken.
Investera i en god olivolja, ett bra pastamÀrke, goda burktomater och en prima bit parmesan, sÄ kommer du lÄngt.
Och glöm inte det allra viktigaste i det italienska köket: sitt ned och Àt tillsammans. LÀnge.
Buon appetito!