J.P. Johansson – ett mekaniskt geni

I november 1876 kunde man i Norrbottens-Kuriren läsa om en 19-årig yngling med ”ovanliga mekaniska anlag”. Ynglingen hette Johan Petter Johansson och artikeln föranleddes av att han under söndagen hade sjösatt en fem fot lång och 14 tum bred maskindriven miniångare som han själv tillverkat.
Enligt artikelförfattaren handlade det om ett aldrig tidigare skådat skådespel och ett hundratal åskådare hade strömmat till visningen vid stranden av Gråskälfjärden där båten puttrade omkring behagligt och säkert under flera timmar. 
Johan Petter Johansson arbetade som lärling hos smedsmästare J. A. Sundborg sedan mitten av 1870-talet men cirka tio år senare startade han sin egen rörelse där han med framgång bland annat reparerade sy- och ångmaskiner. Rörelsen växte och efter några år uppskattades värdet till 12.000 kronor.
Tyvärr var J.P Johanssons verkstad bara försäkrad för 2.000 kronor och därför blev stadsbranden 1887 en personlig olycka. Men ”mekanikus” Johansson, som han senare skulle komma att kalla sig, var inte den som gav upp. Han satsade på en ny verkstad, anställde kunniga arbetare och återupptog sin verksamhet. Redan samma år installerade han elektriskt ljus i sin verkstad (med hjälp av en generator som drevs av en ångmaskin) och några år senare fick han uppdraget att leda den kommitté som utredde frågan om belysning i Luleå stad.
Mekanikus Johansson tycks ha behärskat det mesta, bland annat lär han ha varit fenomenal på låsanordningar. Vid 60 års ålder 1917 sålde han sin verkstad med 30 anställda till det nybildade bolaget AB Luleå varv och verkstäder och flyttade till Stockholm.