Kåseri: Innovativ strömming och en bakfull bäver

Jag undrar vad surströmmingsakademien tycker om min ­sambo?
Mycket har den säkert hört talas om, men surströmmings­tortilla?
HALLÅ! HALLÅ!

Norrbottens län2006-10-21 06:00
Torkel Omnell
Vad tusan pysslar du med (!?) tänkte jag. Och vad kallar man egentligen en klämma bestående av tortilla, ­surströmming, potäter, lök tillsammans med mjuk färskost? Som mycket konservativ ätare av denna rätt kunde jag inte annat än tycka att det var elände. Eller var det elände?<BR>Kanske är det snarare utveckling det handlar om. Att utveckla något som sett ut på samma sätt i generation efter generation. Traditioner ska hållas, men är å andra sidan till för brytas. En paradox i kubik. Ibland bryts en tradition kanske för att nöden inte har någon lag, ­exempelvis när jag inte har köpt något mjukt tunnbröd eller creme ­fraiche och det upptäcktes först efter att burken öppnats och spridit sin underbara doft i vår lägenhet. Så egentligen gör min sambo rätt när hon klämmer in Kallax ­rensade surströmmingsfiléer i ett mjukt - tacobröd (!) - tillsammans med ­mandelpotäter, gul lök och Willys bredbara ost. Vi får väl se om det blir någon fortsättning på denna kulturkrock ­mellan jäst fisk från norr och bröd från söder som egentligen ska ­innehålla hett mexikanskt käk. <BR>Kanske borde hon snarare söka patent på denna delikatess som om tjugo år finns på varje snabbmatsmeny eller kanske stannar det vid två unika klämmor. Världen kanske inte är mogen för fler.<BR>Det känns lite konstigt för en konservativ man som inte kan äta strömmingen på annat sätt än på hårt tunnbröd från Klöverträsk eller Trundön smörat med extrasaltat Bregott, mandelpotatis, lök och så ett lock på. Sedan ska den fortfarande lätt ljumna potatisen smälta smöret så att det börjar rinna lite, lite grand ner genom brödet och på fingrarna. Efter tre-fyra tuggor går i regel klämman alltid sönder. Så har jag ätit jäst strömming i 30 år och jag ämnar inte att utveckla mig. Det är jag säker på. Bara att köra med mjukt tunnbröd känns för mig som ett alldeles för stort steg att ta. Men åter till det här med utveckling. Hur blir det utveckling? Jo, genom misstag, av en slump, tack vare forskning och tack vare, eller på grund av, att människor bryter mot ­normer, regler och lagar eller bara rent och skärt missnöje. Missnöje över att ett sjukhus skulle flyttas gav ett sjukvårdsparti, ­exempelvis. <BR>Hur tror ni dagens hockey hade sett ut om inte Stan Mikita av en slump börjat hooka sin klubba? Luleås hockeyback Jaroslav Obsut hade haft lite problem med slagskotten från blå om det inte vore för Mikita. Att skjuta höjdare hade fortfarande varit en bedrift - även för stora pojkar. Men tack vare det gamla NHL-proffset från Chicago Black Hawks kan Luleås "Obie" med flera utan problem sätta pucken i nättaket.<BR>Tänk på hur vi hade snackat om inte en mängd människor genom å­rhundradena brutit mot alla regler och bara snackat på? Typ. Frågan är bara vad man ska hålla fast vid och vad som ska utvecklas? En annan intressant frågeställning är huruvida det går att avveckla om utvecklingen gått f ö r långt? Vad blir nästa stora grej i samhället efter internet, elektronisk post och mobiltelefoni i alla möjliga och omöjliga former? Kommer människor om 30 år att tänka tillbaka på den teknik vi i dag med glädje använder som uråldrig och besvärlig. Precis som min och äldre generationer gjort om faxning och telefoto som en gång i tiden var nytt och utveckling. <BR>Själv tänker jag på återstående utrymme stå för lite utveckling. Det gäller ordspråk. Mitt helt egna, utvecklade, ­lyder som följer: "Här ligger en bakfull bäver begraven". Hunden är utbytt och är dessutom bakfull, kanske efter en riktig surströmmingsskiva. Man skulle också kunna använda bävern och dennes bakfylla i ett annat ordspråk: "Du ska inte sparka på bakfull bäver". Men dessa ordspråk, och bävrar, går nog i graven. Precis som ­­­taco-klämmorna med jäst strömming i. Eller vad tror ni?
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om
Norrbottens län