Krönika: Är livets mening en egen slunga?

Den visar hur välfärden påverkar oss som sociala varelser och dess slutsats är att ju bättre vi får det rent materiellt, desto sämre mår vi i själen. Det var en av forskarna bakom verket som vaskade fram ovanstående syntes ur sin rapport. Ökad välfärd leder till färre gemensamma aktiviteter. Ju fetare vi får det desto mer isolerar vi oss i vår egen lilla krets, en krets som ibland inte är större än att man kan skriva den i första person singularis. Så har det alltid varit, tänk bara på forntidens herremän som när de rövat och plundrat ihop tillräckligt stora rikedomar byggde stora borgar där de gömde sig och sina ägodelar. Snacka om att se till att man slapp oväntade besök och oinbjudna gäster! Kreti och pleti-flertalet utanför murarna tvangs dock bo tätt tillsammans i små byar och städer där enskildhet var okända begrepp. Höjden av lyx var en egen sovplats men bara under den varma årstiden, vintertid knölade man tacksamt ihop sig så många som möjligt i slafarna för att hålla kylan på avstånd. Fattigdom skapar dock beroenden då det är svårt att överleva på egen hand. Detta skapar i sin tur gemenskap som även om den kan tyckas påtvingad ändå fyllde mer än praktiska behov. Vi är ju sociala varelser och isolering ? även om den är självvald ? är normalt inte bra. Välståndet kan vara en parentes Potatismonarkin Fattig-Sverige är det väl få som saknar. Men det kan vara bra att påminnas om att dagens materiella välfärd för praktiskt taget alla inte är äldre än ett par generationer. Före världskrigen saknade de flesta det mesta och så var sakernas naturliga tillstånd så långt vi kan blicka tillbaka. Om vi åter skulle kastas i nöd, svält och fattigdom så kommer vår tid att framstå som en obetydlig parentes, en kort guldålder i en evighet av nödår. För trots att vi får det allt bättre rent materiellt, för det får vi ju även om vissa hojtar om motsatsen, så mår vi inte bättre. Visst, vi lever längre men till vilken nytta kan man fråga sig när ohälsotalen stiger, både för kropp och själ. I framtiden kan alla leva i 200 år men de 150 sista i ensamhet, sjukdom och elände, som en pessimist lär ha yttrat. Förväntade fraser Men åter till forskarnas studie. Dess slutsats är ju att vi kanske har fått det för bra. En normal svensk har massor av bekanta och en hel del vänner som han eller hon umgås med. Men vår vardag saknar naturliga kollektiva funktioner, föreningslivet är på nedgång sedan årtionden och många av dagens förströelser främjar solitärer. Men det finns enstaka tillfällen där vi bryter oss ut ur isolationen och gör gemensam sak. Det gamla bondesamhället hade många sådana -aktiviteter och det säkert inte enbart av praktiska skäl. Vi hittar bostadsrättsföreningar som vårstädar tillsammans, -hamnföreningar som sätter ut och drar upp bryggor samt föräldrar som bakar och säljer bröd till skolresan. Men efter dessa korta utbrott av traditionell arbetsgemenskap till allas nytta så kryper deltagarna tillbaka i sina respektive hålor igen och umgås enbart med sig själva eller en liten vänkrets. Det märkliga är att deltagare ofta prisar aktiviteten och fraser som: ?det borde vi göra igen? och ?varför gör vi inte detta oftare? (bla-bla-bla ...) flyger genom luften. Antingen överdriver de eller så är det sånt folk förväntas säga. Jag har själv sagt det och ändå känt en lättnad över att vara bortrest nästa gång det var gårdsstädning. Egen slunga guld värd I rapporten tror man dock att om dessa gemensamma aktiviteter var regelbundna skulle vårt liv vara rikare och vi skulle må bättre. Tja, månne det, vi är ju bekväma också och även det av naturen. Men vår materiella rikedom har gjort det möjligt att köpa oss fria från dessa sysslor för flertalets bästa, antingen genom skatter eller via avgifter. Men det finns (eller fanns) rester av kollektiv hushållning än i dag ? det är inte längse sedan det förekom att några villaägare på en gata gick samman och köpte gemensam snöslunga och motorklippare. I dag köper alla varsina och nyttjar dem åtta timmar ? per år. Med tanke på vad dessa maskiner kostar hade jag gärna delat dem med andra under min tid som småhusägare. Slöseri med egen maskinpark på varje gård fick mig att må illa. Vilket i sig visar att rapporten har en poäng.

Krönika: Är livets mening en egen slunga?

"Vi skulle ha det mycket bättre om vi hade det lite sämre. Dessa visdomsord är inget som jag själv tänkt ut utan en sammanfattning av en forskarstudie", skriver Norrbottens-Kurirens Anders Köjs i en helgkrönika. Och han fortsätter: