Panik utbryter på gatorna, ungdomar är arbetslösa och här sitter jag framför en dator och söker igenom varje sida där "ledigt", "vikariat" och "sommarjobb" träffar på Google.se. Jag heter föresten Terhi Kilpeläinen, fyller nästa vecka 18 år och letar för fulla muggar efter ett jobb, vilket jobb som helst! I desperadoliknande tvång kollar jag igenom Arbetsförmedlingens hemsida och alla andra hemsidor där "lediga jobb" finns som rubrik, efter ett jobb som jag möjligtvis har kvalifikationerna till. De är inte många kan jag lova. Och det som viskas här uppe i Norrbotten, om finanskrisen, den förfärliga, blir mer påtagligt ju mer jag nu nästan i tvång letar efter ett jobb. För det finns inga för oss ungdomar. I måndags, den 6 april, stod det i denna tidning om ungdomar och sommarjobb i Norrbotten. Om i vilken kommun ungdomarna får mest i timlön, hur många platser och visst är det kul att veta att årskurs 2 på gymnasiet i Gällivare får mest, samtidigt som samma årskurs i Arjeplog har mindre än alla andra högstadieelever i hela norrbotten har i genomsnitt. Mina tankar går till er i Arjeplog. Men jag slår ett slag för kontaktnätet, om man lyckats de gånger man har haft prao/praktik eller har släktingar som erbjuder jobb så har man oftast ett jobb. Efter årskurs 2 har man tur om man får ett kommunalt jobb och om inte så kastas man ut i arbetslivet och den eviga fighten om att få tag på kaféjobbet på det där kaféet som just nu söker arbetare. Så justja... Lycka till ungdomar att hitta ett jobb i jobblösa Norrbotten.
