Krönika: Kvinnodag som alltid ifrågasätts

I veckan har Kuriren uppmärksammat internationella kvinnodagen. Den automatiska frågan som alltid dyker upp är: varför uppmärksammas jämställdhetsfrågor enbart på internationella kvinnodagen?

Det enkla svaret är att frågan är felställd. Jämställdhetsfrågor uppmärksammas i princip dagligen i Kuriren, för varje år i allt större utsträckning. Vi kan naturligtvis bli ännu bättre, men att påstå att vi enbart behandlar ämnet en gång per år är gravt felaktigt.

Trots den mediala uppmärksamheten året runt, kan jag ändå konstatera att vi inte har ett perfekt samhälle där alla har samma rättigheter, möjligheter och skyldigheter. Vi gör framsteg hela tiden, men har ännu inte uppnått ett helt jämställt samhälle.

Med den utgångspunkten tycker jag att internationella kvinnodagen fyller en viktig funktion. Det är en dag då jämställdhetsfrågor lyfts till ytan och uppmärksammas. Den leder till att fler får upp ögonen för orättvisorna och förhoppningsvis också gör vad de kan för att bidra till en förändring. Jag har svårt att se någonting negativt med detta, även om det naturligtvis finns en risk att dagen fungerar som ett sätt att döva ett dåligt samvete, för att resten av året strunta i problemet.

En del läsare reagerar varje år starkt på att vi skriver artiklar om jämställdhet just på internationella kvinnodagen. De flesta som reagerar på det sättet anser att det inte ska behövas någon internationell kvinnodag och blir provocerade av att det inte finns någon internationell mansdag.

Min egen analys är att de flesta negativa reaktionerna beror på ilskan över att det faktiskt behövs en dag då bristen jämställdhet uppmärksammas, mer än att det är något fel på själva dagen.

Sedan många år pågår en diskussion om hur jämställt innehållet i dagstidningarna är. De flesta analyser som brukar göras visar, förenklat, på att män skildras som makthavare och kvinnor som offer för makthavarnas beslut. De som gör analyserna drar ofta slutsatsen att tidningarna måste sluta med att skildra verkligheten på det sättet, och i stället anstränga sig för att skildra kvinnor på ett annat sätt.

Jag tror personligen inte att vägen mot jämställdhet i samhället skapas genom att tidningarna förvränger verkligheten och gör allt de kan för att visa en konstruerad verklighet. Vi ska göra vad vi kan för att främja jämställdhet och bidra till en positiv förändring genom att lyfta fram både orättvisor och positiva exempel - inte genom att ge en förvanskat fördelaktig bild av ett ojämställt samhälle.