Allhelgonahelgen anlände, pågick och passerade (någonstans i korsningen av Tullgatan-Skeppsbrogatan, kanske?) utan att det kändes som om det var någon mera avsevärd dramatik med den. En del utspökade personer drev fridsamt omkring. Åtminstone en pirat som liknade JohnnyDepps Jack Sparrow kunde också iakttas. För övrigt har det för mig personligen varit mycket musik i helgen. Kulturens Hus har närmast sömlöst tagit över den plats som KulturcentrumEbeneser hade vad det gällde sådant förut. Och nu har vi alltså att dels ta itu med och även att förhålla oss till den månad som heter november. Den månad som med lätthet kan upplevas som den längsta, genom-märg-och-ben-frusna, genomblåsta (i närheten av Domkyrkan i Luleå blåser det, när det blåser, alltid utav bara h-e. Även en 90 kilo fjäderlätt man som kolumnisten löpr en uppenbar risk att svepas bort med vinden), kvällsmörka och för väldigt många även depressions-helvetetiska perioden på hela året. Det är, noga räknat, inte så värst mycket med november som kan räknas upp som attraktivt. Men somligt, ändå: i dag, den 6 november, infaller Gustav Adolfs-dagen och man behöver ju inte vara alltför svårartat rojalistisk för att kunna tillåta sig en bakelse då. På fredag inträffar Rikard Wolff i Kulturhuset och nästkommande måndag arrangeras det av Föreningen Norden något som heter Kura skymning där, med högläsning ur Nobelpristagrinnan Sigrid Undsets roman Kristin Lavransdotter. Den 14 november sjunger Shirley Clamp och dagen därpå gör Lars Winnerbäck det, i Kulturhuset respektive i Pontushallen. Årets första julkonsert utbryter, i Kulturhuset, torsdagen den 22 November. Kommer att följas av flera. Den 24:e infaller Thanksgiving, vilken kommer att firas omfattande och privat med både en vederbörligen fylld och efter regelboken anrättad lagom stor kalkon, Wild Turkey, tranbärssås, sötpotatis och allt annat som hör till den tacksägelsefesten. Samma dag fyller bluesgruppen Ramblin´ Minds 20 år och lirar i restaurangen, Kulturhuset, och samma kväll uppträder också Norrbotten Big Band, med jazzsångerskan Rigmor Gustafsson där, på stora scenen. Den 26:e sångtolkar Ainbusk SingersEdith Piaf, i Kulturhuset. Den 27:e finns författaren Agneta Pleijel där och den 29:, mitt på dagen, talar bibliotekarien Bert Linné om Nobelpristagare från förr och läser ur deras verk. Där, i Vingen, biblioteket. Torsdag den 29:e är det årets julshow på Nordkalotthotellet och den 30:e drabbar stand up-komikern Magnus Betnér oss, med föreställningen Ingenting är heligt. I Kulturhuset. Så som synes: ett och annat finns det ju att glädjas/längta efter, i dyng-november. Och så är det ju alltid närmast terapeutiskt trevligt att avsätta eftermiddagstid för ett besök på Wayne´s Coffee, på Strand Gallerian, där man exempelvis kan beställa en aromatiskt ångande kopp te och en bagel med marmelad och cream cheese. Alternativt lyxvarianten - med lax, grönsaker och cream cheese. Och jag garanterar: bageln här är exakt lika god som på någon Diner i New York. Men servitriserna här betydligt trevligare än där. Musik som på ett påtagligt sätt kan mota bort depressiva höst-tankar är - i princip vad som helst med Phil Collins. Jag lovar: spela Another Day In Paradise, I Wish It Would Rain Down, Against All Odds, Something Happened on the Way To Heaven, Both Sides of the Story, One More Night, Take Me Home och In the Air Tonight (extra mycket den!) och - det hjälper faktiskt! Alla dessa finns på samlingen ...Hits, från 1998. Och cd:n Testify, från 2002, är även den genomgående bra. Några plattor som annars är Bästa Lyssningen just nu är: MagicBruce Springsteen (Columbia/Sony BMG) där vår man från New Jersey verkligen är i kanonform, med låtar som Radio Nowhere, Gypsy Biker, Girls In Their Summer Clothes (kanske inspirerad av en novell av Irwin Shaw, fast den hette Girls In Their Summer Dresses), I´ll Work For Your Love, Last To Die och Long Walk Home. Episk och dynamisk rock´n roll med evig känsla. Och med The E Street Band i magiform. Ta er fram till dvd:n Live In Dublin också, där Springsteen genomför en jublande konsert tillsammans med ett gäng musiker (där de allra flesta har keps) och övervägande gamla traditionella nummer från Pete Seeger-plattan. Något mera svängigt med dragspel, fiol och gitarr-sättningen än Open All Night, Pay Me Money Down, Jesse James,Woody GuthriesMy Oklahoma Home, Jacob´s Ladder, Long Time Comin´ och den mycket speciella versionen av When the Sains Go Marching In och så Love of the Common People och We Shall Overcome, har jag över huvud taget svårt att tänka mig. Och här fick jag också återse violinisten Suzie Tyrell, som jag senast fick en kram av i mitten av 90-talet när hon spelade med ex-New York Dolls David Johansen på klubben Bottom Line i New York . Fint! Och: Kärlek i tystnadens tidPeter LeMarc (RCA/SonyBMG) är en triumf! LeMarc kommer tillbaka till oss med maximala höjdare som Så gott att må gott igen, I mitt andra liv, Alldeles söder om ingenstans, Augusti i det höga gräset, havet, vågorna och vinden och så den alldeles omkullvältande titellåten. Stort. Och med massor av hjärta. Välkommen tillbaka, LeMarc! Annars är boken Unsung Heroes of Rock´n Roll, som handlar om rockens ursprungligaste och mycket vilda män som Roy Brown, Screamin´ Jay Hawkins och Skeets McDonald (som en gång insisterade på att spela in en låt som hette Your Love Is Like a Faucet (din kärlek är som en vattenklosett, den blev inte heller någon hit) av Nick Tosches alltid väl värd att läsas. Bra läsning annars är journalisten Peter BrattsMed rent uppsåt (Bonniers). En känslig människas redogörelse för IB-avlöjandet, Geijer-affären, alkoholism, med mera. Katten Malin håller koll. På allting. Hon verkar ha föga emot november. (Höst)äventyret fortsätter alltså. Hallå - nu har jag verkligen suttit och ansträngt mig vad det gäller sånt som bör markeras på olika sätt. Så tag nu inte bort det. Eller att det åker bort av sig själv, på något vis. Skulle INTE VARA KUL!
