Krönika: Vem fan är "Burre!"?

"BURRE! BURRE! BURRE!" skanderade ett gäng i ett hörn. Och jag vet fan inte ens vem det var som de talkörs-hyllade, vilket jag villigt om än med risk för att bli stenad med hockeypuckar erkänner (och utan att alls bli det minsta hånfull - mycket måttligt bryr mig om). En av de apfullaste fansen stal en av loungebarens ordningsvakters batong, men då ryckte en kvartett med vakter ut och hann i fatt apfyllot-fanset i höjd med Stadsparken där de bröt ihop honom (tilltaget är jämställt med stöld av tjänstevapen) och förde honom tillbaka mot loungebaren, förmodligen för vidare befordran till en hemtrevlig cell. "BURRE! BURRE! BURRE!"-vrålarna hade långt ifrån gett upp. Men det tyckte vi inom ett annat utskott att det var dags att göra nu så ... vi flyttade någon annanstans. Det var ingen idé att vara där, om man inte tillhörde en viss falang. Ingen alls. - Dom firar ju faktiskt att dom ligger trea från slutet, filosoferade en nattvandrare med Churchill-cigarr. Dock stötte jag för första gången på många år denna natt ihop med Luleås förre krogkung och ägaren till Max-imperiet, Curt Bergfors, som hade kommit till stan från hemmet i Florida för förre kommunalrådet Sven Köhlers begravning och som också nämnde att vännerna vid middagen till Köhlers minne hade lämnat en plats tom, men dukad med tallrik, bestick och glas. To An Absent Friend. En mycket värdig sista farvälgest till en mycket värdig sista verklige gentlemannen, inom den lokala kommunalpolitiken. - Och så ger du inte upp, i din kamp mot försäkringsbolagen! sa C.B. allvarligt till mig. - Du vet vad du har all rätt till så - ge dej inte! Förvisso. Det vet jag. Med absolut säkerhet. Och ge sig ... ? No Way, José! Från dessa vrål och värdefulla sammanträffanden i lördagsnatten till något som det finns betydligt större anledning att dröja vid och erinra sig. I dag, tisdagen den 11 mars, är det den Europeiska minnesdagen för terrorismens offer. Det kan vi stanna upp ett tag och tänka på. Eller hur? Trots vad jag skrev i samband med starten av bokrean för några veckor sedan så tog jag rulltrappan ner till en av stans boklådor. Och stod strax i kassan med fyra stora engelskspråkiga praktverk om musik, film & sånt. Som jag-förstås-inte-kunde-fortsätta-att-leva-förutan. Som en zombie gjorde jag comeback dit några dagar senare. Och köpte tre-fyra-(eller var det faktiskt fem?) ytterligare titlar. Ur samma sortiment. Men de var ju faktiskt så billiga att det hade varit tjänstefel att inte köpa dem! Och det är ju ännu kvar några intressanta böcker där så ... att ... kanske ... det ... ja ... Några böcker som inte reas (ännu) är de nyutkomna Stadsarkivets årsbok 2008 och Luleå stad 1910-talet. Luleå kommun står som utgivare för bägge två och de får lov att räknas som oersättliga klenoder för samtliga med det allra minsta lilla intresse för lokalhistoria. Stadsarkivets årsbok, med Thomas E:son Åkerlund som ansvarig redaktör, har som sitt främsta slagnummer i år ett sakkunnigt porträtt signerat den nyss nämnde Åkerlund - av den institution som fick bli nästan 100 år (i alla fall djupt respektingivande 98!) och som hette Helmer Widlund! Denne före detta kronoassistent och sedermera uppbyggare och ständige förmerare av kommunens bildarkiv hade jag personligen många intressanta samtal med, när han - i vilket väder som helst - kom strävande med sin portfölj längs Stationsgatan. Endera från eller till stadsarkivet i Stadshuset. Helmer Widlunds livsgärning bör ju absolut ägnas en stor och tjock bok, med massor av bilder (ös på bara!), och jag utesluter inte (men vet ingenting säkert) att en sådan också kan vara i den så kallade görningen. För övrigt får vi i årsboken också veta mera om slakteriet på Bergviken (av Rolf Johansson) och den omfattande artikeln med minnesbilder från 80 år i Luleå, av docenten i litteraturvetenskap Bure Holmbäck. Hur intressant som helst. Luleå stad 1910-talet innehåller uteslutande bilder ur just Helmer Widlunds enorma samlingar, bland annat en på honom själv från 1911 - sittande på en cykel tillsammans med fadern Oscar Widlund. En näpen fyraåring! I övrigt: bestämt mustaschskrudade arbetare vid LKAB, en exeriör från Hermelinsparken, massor med bilder på massor med hus som för länge sedan är rivna och borta (man undrar ju om det snart likaså rivna och nermejade Fritz Olsson-huset är dokumenterat på äkta Helmer-sätt?) och en hel del annat, som man blir sittande i timmar och förlorar sig i. Gör för övrigt väldigt gärna just det! Det här är en bildskatt värd vad som helst! Och så till sist en personlig rekommendation: har ni absolut ingenting annat för er så är det Läslusta på Hertsöns bibliotek, i morgon kväll. Med Lisa Wede och Yours Truly och ett lagom antal böcker (som man också kan vinna!). I och för sig är det nog inte så väldigt många (om ens det) biljetter kvar men - ring gärna och kolla! Vi brukar ha det mycket trevligt - under en av hela årets trevligaste kvällar. Vi gjorde ett uppehåll förra året, men nu kör vi alltså igen. Mycket välkomna och väl mött! Favvokatten Malin stannar dock hemma, hon. Någon måste ju vakta bostaden. För äventyret fortsätter ju. Ständigt. Obevekligt. Och alltid.