Lyhört: Egypten 4(8) Luxor

När chefen för hjärnkontoret skickar ut en varning lutar jag mig mot mannen eller nåt annat stabilt. Men han måste ju få röra sig, hänga med gruppen även om jag tillfälligtvis kroknar. Och mångtusenåriga meddelanden som knackats in i sandstensväggar bör inte beröras. Bäst gå en bit utanför, hitta en stenmur att sitta och blunda på. När man öppnar ögonen tar det belysta templet andan ur en. Vid ingången, vem står där? Ramses II förstås. Höjer blicken och på den svarta himlen lyser Venus klart. - Cigarett, cigarett, ropar en man bakom mig medan turistströmmen från Luxortemplet och kolonnskogen Karnak drar förbi. Karnak, ett ställe för meditation. Man gick som en liten prick, vinden sjöng mellan de enorma pelare där hieroglyfer fick en att stanna till. Jaså, det var så ni tänkte? Som vi då. Ungefär. - Cigarett, cigarett! Öronpropparna dämpar behagligt. Reser mig, går mot kiosken, kanske finns något syrligt att suga på. - Cigarett, cigarett, föreslår
försäljaren ihärdigt. - Nätack, jag röker inte, gör du? - Nej, svarar han. Och alkohol? -Nej. I Egypten är man som de flesta. - Kaffe, te? Du vinner, tänker jag. Tempelväggarna nämner inte såna restriktioner. Men efter färden över floden vägs hjärtat mot en fjäder för att visa för den Högste att man inte gjort något ont mot någon. Om man dessutom skött om sina fält och delat med sig (för överflödet är givet av Gud) får man gå vidare till en bättre värld. Och nu kommer mannen. Han har hängt med hela vägen. - Titta, säger han glatt och vill visa den sista bilden, så här börjar det om! - Sen, svarar jag och blundar. Min hand passar så bra i hans. Och nu kommer alla andra. Hur är det? undrar vår guide som lärt sig svenska via Internet samtidigt som han guidade på franska. Svenska var svårt, tog tre år att lära sig, tyckte han som hela dagarna berättar om det flertusenåriga. När orken återvänder tittar jag på bilden. Jodå. Väldigt potent. Och vad lämnar vi efter oss? Vi borde kanske börja knacka sten igen.