Lyhört: Lördag i oktober

Andras björkar tappade sina löv i höst, inte mina. När räddningstjänstens killar kom med stegbil och motorsåg föll de mot gräs­mattans gröna, vitstammiga med guld­prydda grenar och kvistar. 

Norrbottens län2006-10-28 06:00
 Vi planterade dem en försommardag, maken och jag, yngre än våra barn är idag. I mer än tre decennier har de vuxit. På fyrtio minuter var de ­fällda och kapade i hanterbara längder. Så fort det kan gå. Det var som att sätta på sig glasögon. Utan tycker man att det ser ganska snyggt ut omkring en, med inser man att det är mycket man missar. Gör man verkligen det bästa av sin tid? - Måste plantera nytt där till våren. - Men det kan inte vi hjälpa till med, sa killarna. Medan de höll på filmade jag och knäppte kort. Räddningstjänsten såg undrande ut. - Jag känner en liten kille som är intresserad av sånt här, sa jag. Bra att ha någon att skylla på. Träd sitter djupt i en. De kunde ju inte rå för att de vuxit sig för stora. Var ännu friska och fina, de ­hjärtformade bladen slog ut som ett hopp varje vår. På kvällen är fest. God mat, mycket skratt och intressanta ­samtalsämnen. En tjej berättar om en resa där hon hade sovit djupt och länge i framsätet i en framrusande bil men vaknat i exakt rätt sekund för hinna uppmärksamma föraren på älgen därframme, det var alltså meningen att vi skulle få fortsätta, säger hon. En annan hade haft en kurs­ledare som sagt: Kör försiktigt hem flickor. Och hon tänkte på hans ord i rätt ögonblick, tryckte på bromsen redan innan älgens framben hade blivit synliga vid vägkanten. När man var ung tänkte man inte på vilka bilar man mötte ­egentligen, säger en man. Och en annan berättar om den gången han såg den omkörandes baklyktor fyra gånger och till slut började undra var han själv var. - Jag hade bra syn ända tills min fru skaffade läsglasögon, berättar min bordskavaljer. Och utanför värmen singlar glesa snöflingor sakta hit och dit genom mörkret. Oj, då, så vitt det blir!
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!