NÄRA ÖGAT-21 juli Kör nittio på nittioväg, sol genom bilfönstren, är på väg till moster på servicehuset en bit utanför Piteå. Reggae, ingen sommar utan ragga, sjunger Markolio i radion. Vrooom, en plötslig tryckvåg, Volvon skälver till, motorcyklisten är strax i fjärran. Vilken sekund som helst kan han för evigt vara ännu längre bort. Moster har aldrig kört motorcykel. Ej heller före detta grannfrun som ska hälsas på därnäst. Maken körde hundra mil sin sista sommar. Mc-dressen fladdrade om hans kropp. Senare åkte jag en del i storstan. En gång sa det vrooom, bilen som inte såg vår tvåhjuling kunde ha satt stopp för allt. Dofter, känslan av att vara en vind, det där att luta sig mot någon och följa med i kurvorna, när mc:n såldes blev det en saknad. Hos moster blir det glädje. Krama om, prata, sitta på balkongen i solen och fika. Höra barnskratt från dagiset och se den stora björken sträcka sig mot det blå. På väg därifrån och plötsligt, nära Öjebyn, ett släp stående tvärs över vägen. Bitar av något, kanske en hjälm, en motorcykel, krokig. Människor som böjer sig ner över en man, försöker hålla honom stilla. En kvinna med chockad blick irrar. En annan står med mobiltelefon i handen. Snirklar mig förbi. Den som inte behövs ska inte stanna om hon kan fortsätta. Före detta grannfrun och jag går en rolig sväng förbi dagiset och uppåt villaområdet. Äldreboenden och förskolor ligger ofta genialt nära. Här gick vi i fjol sommar med, säger hon, de borde ta bort de där träden, nickar hon mot några stora. Som hon gjorde när vi bodde nära. Senare kastar hon upp ena benet på fikabordet för att visa att sandalens kardborreband lossnat. Du är som en ung flicka, du förvånar oss ständigt, skrattar tjejen som jobbar där. Då gör den stillsamma damen mitt emot sammalunda. Hemma igen slår jag på datorn. Mc-föraren kom lindrigt undan, står det. Även den chockade är i vård. Lättad går jag ut på altanen.Jasminen doftar, blommar hejdlöst.
