I nästa liv ska jag bli man, tänkte jag under värsta dubbelarbetandeperioden men står nu nöjd på golvet, tittar uppåt och minns hur maken böjde nacken bakåt och spikade tak bräda för bräda efter sitt skiftarbete. I dagens läge har en ny man knappt hunnit hem från sitt jobb förrän han klättrar upp på en pall och grejar och går an och drar en krage när allt inte går som beräknat. - Ska jag sätta på kaffet? Förslaget får honom att snart kliva ner från sin pillrande, bändande, bankande position och ta en liten paus, en kopp med pepparkakor till, varför inte? Det har borrats hål mellan rummen, en kabel, ja flera, läggs under taklisterna och dras ner för att kunna kopplas. Bredband ska installeras, när erbjudandet kom från kommunen sa jag okey och betalade men möjligheten fick stanna i garaget. Använder datorn som fiffig skrivmaskin plus brevlåda, det blev att fortsätta med billigt modem. Duger bra, säger jag om det mesta men nu lyser det runt kontakterna. Vissa apparater kan inte identifieras ens efter laddning. Välkommen in i tvåtusentalet morsan, som äldsten brukar säga. Vad onödigt, sa jag när han efter sin första lön kom hem med en knapptelefon till familjen. Går in i köket och slår på kaffebryggaren, lydigt sätter den igång att puttra. Plockar fram kakburken, lyfter på locket och juldoften slår emot en. Lika bra du åker hem och bakar pepparkaksgubbar, rådde svägerskan i åratal efter min klagan att alltid var det nåt som inte stämde. Och där låg de i rad på plåtarna. Tanken var att någon skulle resa sig och våga vara speciell. Hjärtan är väl stabilast, sa mannen när det gällde årets form. Då blev jag så till mig att jag måste kasta brösten åt sidan för att inte klämma dem. Tur att man inte började med silikon. Skriv upp vad du vill ska hända under det nya året var ett förslag som kom ifjol, men det ska vara realistiskt, stod det. Jojo, sa ödet. GOTT NYTT ÅR kära läsare önskar ...
