Har du vant dig nu vid att leva ensam? undrade en som aldrig varit det. Nej, sa jag, det sker under protest! Nästan halva befolkningen lever i ensamhushåll enligt statistiken. <BR><BR>Vi ska inte klaga, vi har ju fått kärlek, sa väninnan och strax därpå mötte hon en ny. Allt handlar om vana, brukade exet säga. Tar fram miniräknaren som raskt kommer fram till nittiotvå procent. <BR>Nittiotvå procents vana att ha någon intill sig, hur kommer man över det? <BR>Det lilla ensamhetshålet syns knappt i vanemönstret men utvidgar sig drastiskt, särskilt om helgkvällarna då det kan kännas som om man bar på ett kors. <BR>Ibland kan det hjälpa att rymma in i en bok men ofta blir man sittande framför TV:n, Brottskod försvunnen. Närstående förhörs liksom vänner och arbetskamrater. Vem var hon egentligen? Vart kan hon ha tagit vägen och varför? Det brukar gå bra till slut, en dörr rycks upp och där sitter hon. <BR><BR>Årets tema "nya upplevelser" ledde nyligen till ett pubbesök. Allt färre danser ordnas, vad gör folk egentligen? Första gången missade vi varandra, hon som heller aldrig varit där och jag. Blev sittande en glad stund med ett par grabbar som också de. Ja, även grabbar funderar på varför det blev som det blev och hur det ska bli sen, det var intressant. <BR><BR>Nästa gång kom även hon som heller aldrig varit där, beställde ett glas vin och mitt vatten kostade samma. Vi satt mittemot varandra, utbytte tankar och testade stämbanden medan ljudvolymen accelererade. Nu är jag så j-a full så nu ska jag gå hem och sova, sa en man som sneglat åt vårt håll. <BR><BR>Och toan var gemensam. Trodde att jag låst, reste mig efter uträttat ärende och började dra upp det som dragits ner när dörren rycktes upp av en tjej. Hö,hö,hö,hö, frustade killen som stod tätt bakom. Ute vid handfatet bad jag om ursäkt för genansen. Visst är det du som, sa han, som en hjälte i Brottskod försvunnen.
