Mannen ? myten ? Malmsjö

Jan Malmsjö är den där typen av evig estradör-entertainer som, när det till sist är så dags, kommer att få bäras ut från scenen. Med fötterna först och fortfarande mumlande en replik, nynnande på en refräng eller artikulerande en sista vits till publiken. I onsdags inledde han en turnésväng i Jokkmokk (eller hur var det med den saken egentligen ? vid ett tillfälle råkade han säga ?i går var vi i Arvidsjaur? ? men de tror kanske att den orten befinner sig i Västerbotten?) och han refererade till densamma som ?en tack- och avskedsföreställning?. Kanske. Och kanske inte. Jag vet att Malmsjö sa exakt samma sak för tiotalet år sedan, när han också var ute och åkte. Men i och för sig har han ju fyllt 73 år nu och det kanske äger sin riktighet när han hävdar att ?nu får det vara slut med den här sortens underhållning ? det jag har kvar att ge får Dramatiska teatern i Stockholm?. Återstår att syna de korten, i alla fall. Malmsjö är en obotlig sång-och-dans-man och han har stått på scenen sedan han befann sig i tioårsåldern. Därför håller jag mig till min ovanstående teori om att bäras ut från scenen. Men än så länge är Jan Malmsjö den folkkäre entertainern, som ger lika energi om det är mellan 80 och 100 personer i publiken, eller flera tusen (är det under tio får de följa med honom till hotellrummet, meddelar han i programbladet). Visserligen strösslar han mot slutet av den dryga en och en halvtimme långa showen fram några tappert usla gamla spritskämt, som visst var roliga de första 10.000 gångerna man drabbades av dem. Men inte så värst mycket senare. Vissa av textraderna i några av sina gamla hits förhöll han sig rätt så bohemiskt till och när han bläddrade i sitt program så kom han också på att han nog faktiskt hade tagit sig förbi åtminstone en av de planerade sångerna. Alltså: glömt bort att sjunga den. Men allt sånt här tar sig Malmsjö förbi tack vare sin fullständigt förödande charm. Och när han kommer på sig själv med att säga något felaktigt, stoppar upp föreställningen och brister ut i ett helt oplanerat jättegarv ? då bara älskar man ju karln.  ? URSÄKTA så mycket att vi har börjat utan er! utropar Malmsjö och kastar ut ena armen i en chevaleresk gest mot fotografen Alm och mig, när vi vid pass 18.59 kommer in i lokalen på Folkets hus och Malmsjö redan befinner sig på scenen och verbalsparrar mot publiken.  ? Ingen fara, ropar jag frejdigt tillbaka. Du ska ju ändå inte börja förrän nu ? och pekar mot armbandsuret som då visar exakt på 19.00! Malmsjö kontrolltittar på klockan och håller, med ett leende, med om att det har jag ju rätt i. Han är en gammal scenräv, som varit runt kvartetet flera gånger än han förmodligen själv kan minnas. Programmet består av en minneskavalkad, från days gone by och med hits vi mestadels minns minst lika bra som herr entertainern själv. Och mellan låtar som En sån underbar dag som i dag, En liten gåsapåg från Skåne, Timmerflottar-Sixten och Bygga upp ett stort berg, så knackade han fram inspirerat småprat, anekdoter, mer eller mindre rumsrena minnen och en högst passabel imitation av Evert Taube samt om hans egen kampanj, i radioprogrammet Det ska vi fira, om att få in Taube i Svenska Akademien (som ju dock misslyckades). Sedan sjöng han, helt magnifikt och känslosamt, Min älskling du är som en ros. Sedan han sjungit den gamla 1960-talsfavoriten Ka-ta-rina så fick publiken veta att ?va fan, ni är ju riktigt livliga!? och efter Sinatra-vibbar i I?ve Got You Under My Skin blev det då En sång en gång, för länge länge sen,men när Malmsjö sjöng ?Jag KaaAAAn ALDRIG glömma?, så gjorde han ändå just det. Lite grann. Han fick publiken att allsångs-gungeligunga till Åke Grönbergs gamla dänga och gjorde direkt efter den en jättefin och dramatisk version av Lars Forssells text i Snurra min jord, till Leo Ferrés musik. Eftersom Jan Malmsjö är en mycket generös artist så blev det också tid för Under alla broar (?det är jag som har skrivit texten till den här!?), Ferlins På Arendorffs tid och Dan Anderssons Jag väntar vid min stockeld. Så Segovia-övade han lite med gitarristen Olle Olsson,arbetade sig målmedvetet, inkluderande alla obligatoriska manövrer, igenom New York, New York, improviserade sig vänligt igenom Calcutta, fick plats även för I Get A Kick Out of You, delade med sig av lite Sinatra-reminiscenser samt avslutade med alla företagsledares spritvåta dröm i karaokesammanhang ? My Way. I en helt sober och värdig version. Men självklart blev det Vår bästa tid är nu. Också. Innan det var dags att åka de 17 milen hem till Luleå igen. Och så här är det: Jan Malmsjö håller stilen. Nästan helt och hållet obesvärat. Mannen kommer att befinna sig här och där i Norrbotten den närmaste tiden och konsertera. Håll koll på var och när och se honom definitivt gärna. Risken att ni blir besviken är tämligen obefintlig.

Mannen ? myten ? Malmsjö

I all enkelhet med ? Jan MalmsjöMusiker: Marcus Fernholm, Olle OlssonJokkmokks Folkets husOnsdag 5/10?05Betyg: 4 hästar

I all enkelhet med ? Jan Malmsjö
Musiker: Marcus Fernholm, Olle Olsson
Jokkmokks Folkets hus
Onsdag 5/10?05
Betyg: 4 hästar