Meningsfulla vitsigheter

Lite skillnad gentemot Lisa Ekdahl, kan man väl säga. Peter Barlach stötte ihop med henne, i den gemensamma Stockholms-förorten, för en del år sedan när ingen av dem nämnvärt hade slagit igenom. - Vi gick hem till mig och sjöng våra sånger för varandra. "Vem vet inte du, vem vet inte jag" - ja, den har ju onekligen sålt i några flera exemplar än det jag har spelat in... Peter Barlach sjöng och berättade om "den heliga familjen", utifrån finurliga perspektiv: "högt räknat har jag tre barn, men fyra har min fru". Styvbarn och hel- och halvsyskon och sånt, alltså. - Att förälska sig i en kvinna som redan har två små barn är rätt så mycket jämförbart med att försöka tågluffa med en harpa. GANSKA TRÅNGT, om man säger så. Det visade sig bli en sordinerad, syrlig, somligt och smått elak föreställning. Mycket humor samt meningsfulla vitsigheter, landande mitt i den raffinerade kycklingsoppa som serverades därtill. Inte minst var det maliciöst roande att delges berättelserna om den ihärdigt energiske hunden Bruno, ett "måndagsexemplar" med många oväntade sällskapstrick på repertoaren. Bitskt, till och med gläfsande. Sista låten handlade om hur Döden plötsligt bara kommer helt oväntat och hälsar på. Och förändrar allt, allt, ALLT. Där kom allvaret in i den omkring en timme långa föreställningen. Och som Peter Barlachs mellandotter förtänksamt nog förmanade honom innan han gav sig av från villaförorten ("jag brukar säga så - det finns så mycket fördomar om Lidingö") på den förhandenvarande turnén: - Du ska väl inte publiksurfa, pappa? Det hon menade var "stagediva". Och det undvek pappa Peter, klokt nog, helt och hållet att göra. Vi saknade faktiskt inte ens nämnvärt det momentet.

Meningsfulla vitsigheter

Peter Barlach karakteriserade, handfast och eftertryckligt, sig själv som "lite trubadur, lite pjäsförfattare" samt även som relativt nybliven innehavare av ett skivkontrakt och en förstlingsskiva som sålt "så där 665-666 exemplar hittills".