I midsommar gäller inga mellanlägen. För midsommarafton är på många sätt en extrem högtid. Svenska folket delas ofta in i två läger: Antingen skuttar man runt i gamla danslekar med ­uppklädda barn runt en blomsterprydd stång Eller så ligger man slocknad i ett buskage eller illaluktande ­tvåmanstält. I bästa fall inte nämnvärt nerspydd. Oavsett vilket så har alla gått ut med samma föresats; nu ska vi ha ­roligt. Och vi samlas; på festplatser och hembygdsgårdar, vid ­småbåts­hamnar och runt midsommarstänger. Inte alla, många föredrar att duka ett bord för sig själva och några vänner vid stugknuten eller strand­kanten - hela tiden ängsligt kikande upp mot skyn mot de moln som skulle kunna hota hela härligheten. Vi svenskar har alltid firat årets längsta dag och längsta natt. Det gjorde vi redan innan vi visste att vi var svenskar. Liknande ritualer vid samma tidpunkter förekom nog allmänt runt Europa även om det där med längst och kortast blir mer extremt ju längre norrut man kommer. Det är ju för övrigt endast här i landet samt i Finland som midsommar fortfarande firas på något påtagligt sätt. Sedan vi tvingats överge de ursprungliga skälen till dessa ­festligheter; kyrkan var klok nog att överta dessa högtider och förse dem med kristen fernissa. På hednisk tid var festen förknippad med fruktbarhet och återväxt och den resta stången var en fallossymbol. Den lyckades prästerna att fästa en tvärslå över för att skapa en mer sedesam prägel på fullfräsaren och få den att likna ett kors. På förkristen tid samlades menigheten runt stången, drack ­skummande drycker, dansade och idkade könsumgänge i buskagen runtom. Tänk vad vissa traditioner är seglivade! Jag är så pass till åren att jag upplevt midsomrar både i Sikfors (då minderårig) till Brännaberget (då sympatigravid). Båda tillstånden ­begränsar till viss del ens möjligheter att leva ut sin nöjeslystnad helt och hållet, om vi säger så. Roligast hade jag i unga år i den godmodiga röran på Pite havsbads camping. Såvitt jag minns alla fall. Problemet lär ju vara att ­midsomrar, precis som nyårsaftnar, kan vara svåra att erinra sig i varje enskild ­detalj. Jag har dock inga problem med det, tyvärr ... Temperatur, vind och nederbörd har ju på våra breddgrader en viss inverkan på midsommarens aktiviteter. Jag minns särskilt en ­mid­sommarvecka i slutet av 1970-talet då jag någon dag före själva ­helgen fick semester. På morgonen, nåja ... förmiddagen då, på min ­första ­semesterdag drog jag glatt upp rullgardinen för att kolla om det var­ ­badväder och om allt bådade gott inför nästa dags firande. Men det kunde jag inte ta till mig - särskilt inte på min första ­semesterdag! När den bittra sanningen inte längre kunde förträngas beordrade jag familjen till bilen och sedan riktade jag kylaren mot söder. Det finns en gräns ... För mig är det självklart att midsommarafton är svenskarnas enda äkta nationaldag. Återinför midsommarafton till 24 juni och därmed blir den en rörlig röd (national-)dag. Slopa den konstlade 6 juni och de tafatta försöken att få svenskarna i festyra den dagen. Redan på 1700-talet beslöt riksdagen att just midsommardagen ­skulle bli svensk nationaldag, just med hänvisning till att den är vår stora ­festdag. Men det vann inget större gehör, midsommarfirandet fortsatta som vanligt men utan att ta intryck av dekreten från huvudstaden. Inte mycket som förändrats där heller.
