Monica B sjöng Monica Z

Monica Zetterlund gillade inte att somna ensam. Berättade vokalkollegan Monica Borrfors för oss, utan att alls göra någon stökig grej av detta fullkomligt naturliga faktum, när hon på torsdagskvällen tog oss med på en såväl musikalisk som någorlunda strikt kronologisk resa genom Z:s liv och karriär. Hon inledde den genom att fråga oss i publiken (jodå, rätt så många - lilla scenen var godtagbart fullsatt. Man kan nog säga att de som inte var på Thuresson-Tolstoy på Nordkalotten i söndags i stället hade pallrat sig hit - för att det ägde rum inne i stan?) om vi hade några personliga minnen av Monica Z? Och då tänkte jag på den gången då jag gav henne en björnkram, efter en spelning på Ebeneser. Och jag hade ju också kunnat erinra mig den där gången i Göteborg, när hon skulle intervjuas för sina tillsammans med Tom Alandh skrivna memoarer. Och vi råkade höra genom hotelldörren att hon i sten vägrade detta. - Då är du ensam, då åker jag hem, sa Tom Alandh. Och strax mådde Monica Z bättre och slog upp dörren för oss och - då blev det visst en björnkram till också. Som avsked. Den här kvällen pangstartade med Sakta vi gå genom stan. Den Beppe Wolgers-text som blev hennes signatur. Och som hon kom att bli så innerligt less på att hon vägrade att sjunga den. Fortsättning med Farfars vals, Trubbel, Så tyst, En slump (Bewitched, Bothered and Bewildered).
Och den här kvällen var minst lika mycket Z:as textförfattare som Beppe, Tage Danielsson och Olle Adolphson (den senare lär aldrig någonsin, med ens ett ord; vare sig positivt eller negativt, ha kommenterat hennes version av hans Trubbel - surgubbe!) samt arrangören Lasse Fernelöf. Den sistnämndes Att angöra en brygga gungade fram, som den sista båten i höstsjön. Och via anekdoter och diverse berättelser fick kvällen sina garneringar av stilfullt, snyggt och sordinerat svängande karaktär. Monica Borrfors sjunger naturligtvis på sitt eget sätt och det korresponderar väl inte alltid med Monica Z:s. Men nog är de ju ljuvliga huldror, bägge två. Och kompet var enbart kanon. Noll grader utomhus, men fin mänsklig värme inomhus. Så kan en kväll också summeras.