För tre år sedan ansökte Malin Johansson om att få ett fadderbarn genom Barnfonden. Efter ett par veckor kom det en bild och information om Fousseyni, en pojke på sju år i en by 20 mil från Malis huvudstad Bamako.
- När jag fyllde 15 år började jag få behålla en del av mitt barnbidrag och då kände jag att jag hade ekonomisk möjlighet att ha ett fadderbarn.
Det kostar henne 200 kronor i månaden och därutöver brukar hon skicka lite extra pengar två gånger om året. Hon har också skrivit brev till Fousseyni - på franska.
- Franska är Malis officiella språk och jag läser det i skolan, berättar hon.
När hennes äldre bror gjorde sitt projektarbete sista året i gymnasiet började en idé ta form hos henne. Hon läste på Barnfondens hemsida om möjligheterna att hälsa på sitt fadderbarn. Då blev hon ännu mer inspirerad.
- Tankarna på att åka till Mali fanns hela tiden som en morot när jag extrajobbade.
Fick hjälp att planera resan
Hon har extrajobbat både som löjklämmare, telefonkommunikatör och jordgubbsförsäljare. En dag insåg hon att hon faktiskt hade de pengar som behövdes för en resa. Hon tog också kontakt med en person på Barnfonden
i Sverige som hjälpte henne att lägga upp en resplan.
- Sedan gällde det bara att övertyga mina föräldrar om att jag är tillräckligt mogen och ansvarsfull, säger hon och ler.
Efter flera vaccinationer var det i juni äntligen dags att ge sig av. Hon var inte särskilt orolig i förväg, men starten blev inte den bästa tänkbara, då flyget var tre timmar försenat vid landningen. När hon steg ur planet var det ungefär 40 grader varmt.
- Jag hoppades att det skulle stå någon på flygplatsen med en skylt som det stod mitt namn på. Det gjorde det inte och då blev jag nervös.
Hade svårt att somna
Men snart blev hon lugnad igen, för när hon hade hämtat sina väskor kom det en man och frågade efter henne. En kvinna, anställd på Barnfonden, skjutsade henne till hotellet i huvudstaden Bamako.
I mörkret på väg till hotellet såg hon barn som satt längs gatorna och försökte sälja saker.
- Jag hade svårt att somna den kvällen. Jag undrade och var lite orolig för vad jag skulle få se under resten av resan.
Under nästkommande dagar följde ett intensivt program för Malin Johansson. Hon fick med Barnfondens personal åka 20 mil ut till den lilla staden Fana.
- Trafiken var inte som i Sverige. Det tutades och blinkades och cyklisterna fick köra av vägen när det kom en bil.
Höjdpunkten
Hon besökte flera byar och flera skolor, bibliotek, sjukvårdsinrättningar och hjälpcenter som Barnfonden driver.
Överallt möttes hon av ett varmt välkomnande och vid ett tillfälle blev hon ombedd att hålla ett litet tal. Men höjdpunkten var förstås besöket i Fousseynis lilla by. Det var också det hon var mest nervös för på hela resan. Det kändes viktigt för henne att besöket blev bra. Nu kan hon konstatera att förväntningarna överträffades.
Redan någon kilometer utanför byn stod byborna uppställda längs vägen. De sjöng och viftade med svenska och maliska flaggor.
- Jag vågade knappt stiga ur bilen. Det kändes som att det var Victoria som skulle komma och inte jag.
Köpte två getter
I byns mitt fick hon först hälsa på byaåldermännen. Därefter gick de vidare till Fousseynis lilla lerhus, där hans föräldrar välkomnade henne. De visade in henne under ett solskydd där det satt några barn och lekte.
- Jag hade först lite svårt att känna igen honom, trots att jag hade bilden inpräntad i mig. Han var mindre än vad jag hade föreställt mig.
Men när han kom fram till henne var det ingen tvekan. Han verkade glad och de satt och pratade en stund. Hans pappa visade henne runt och hon fick se att familjen hade haft råd att köpa två getter för de extrapengar hon skickat.
Barnens dag i byn
Hon överlämnade sina presenter - en fotboll, papper, kritor och några foton hemifrån Pålänge. Särskilt fotbollen uppskattade Fousseyni. Föräldrarna skrattade åt bilden på en häst hon hade fotograferat.
- De tyckte att hästen var gigantisk och det kändes skönt att vi kunde skratta åt någonting tillsammans.
Ett par dagar firades Barnens dag i byn och då fick hon se Fousseyni spela en fotbollsmatch med sina kompisar.
- Det var roligt för mig att se att han hade det bra, även om förhållandena förstås var enkla jämfört med i Sverige.
Ett par dagar senare reste hon full av upplevelser och intryck tillbaka till Sverige. Nu återstår projektarbetet hon ska skriva om Mali sista året i gymnasiet. Men först ska hon sommarjobba på en gård hemma i Pålänge.
Redan har hon siktet inställt på nya resor.
- Det var en otrolig upplevelse att resa till Mali och jag känner att jag har blivit stärkt av det. Jag vill gärna åka ut igen, kanske för att jobba.