Närgånget: ?Gud är för mig en närhet och en närvaro?

Vad skulle det innebära för dig om du kom med i den Exekutivkommittén med 40 medlemmar?  ? Det innebär mer arbete ... (Inger skrattar gott). Det är ju bara så. Större ansvar och mer arbete. Exekutivkommittén möts två gånger per år medan centralkommittén träffas var 18:e månad. I Exekutivkommittén varar mötena i tre till fyra dagar medan när centralkommittén möts har det varit tio dagar. Nu när jag åker till Porto Alegre, till generalförsamlingen, har jag räknat ut att jag blir borta 18 nätter med resor, men då är jag också med på ett förmöte för ursprungsbefolkningar. Är du nervös?  ? Nej. Men i val kan allt hända. Mitt förhållningssätt är att jag ställer mig till förfogande och jag är jätteglad att min kyrka har frågat mig och gett mig förnyat förtroende. Sen ligger allt -annat i generalförsamlingens händer. Men skulle jag inte bli vald skulle jag känna det som en liten missräkning, men också kanske tänka att ?aha, ja, men då får jag ägna mig åt annat?. Är Kyrkornas Världsråd en jämställd organisation?  ? Jag borde kunna siffrorna och vi strävar ju efter fifty-fifty män och kvinnor. Men säg att det är minst 40 procent kvinnor. Sedan ska det också finnas ett visst antal unga under 30 år. Men när Kyrkornas Världsråd började för över 50 år sedan var det dominerat av män, präster/biskopar, från västländerna. I dag är det en global och mångkulturell organisation. Vad i ditt arbete inom Kyrkornas Världsråd är du mest stolt över?  ? Jag har ofta kommit med både ett ungdomsperspektiv och även frågan om ursprungsbefolkningarnas plats i Kyrkornas Världsråd. Det har varit viktigt för mig. Sedan har det varit en viktig fråga att inte förlora de ortodoxa kyrkorna och också öka förståelsen för varandra som kyrkor och jobba tillsammans med visionen om kyrkans synliga enhet. Och därtill också som kyrkor se hur vi kan vara en aktiv röst i den globala mediadebatten. Hur kan kyrkans röst höras vad gäller rätt-visefrågor och fredsfrågor? Jag har som delegat velat att hålla ihop de -perspektiven och bygga broar. Det gäller att våga vara öppen och sårbar så att man mellan kyrkorna kan tala om det svåra. Vilka är de svåraste frågorna att prata om?  ? Frågan om mänsklig sexualitet i alla dess uttryck är en fråga där vi i våra samtal försökt skapa säkra rum. Det är ett tema där vi inom Kyrkornas Världsråd har valt att ömsint samtala om, och att skapa möjlighet för, just -människor från olika kyrkliga traditioner och kulturer att mötas för att lyssna till varandra och snarare ge tid för erfarenhetsutbyte än att driva fram ett beslut och göra uttalanden. Det är en så brännande fråga att vi har beslutat att inte besluta något i den frågan. Ett annat område där det också bränner till är frågor som rör kvinnor och mäns roller och bidrag i kyrka och samhälle. Där ser vi inte heller inom Kyrkans Världsråd lika på saken. Men Islam är inte med i Kyrkornas Världsråd?  ? Nej, men vi har länge, länge arbetat med en interreligiös dialog och det är något jag tror kommer att stärkas under kommande mandatperiod. Men det kan säkert i framtiden bli en ny organisation för alla olika religioner där man också gemensamt söker verktyg för fred. Sammanfatta kortfattat dina första åtta år i Kyrkornas Världsråd?  ? Lärorikt, spännande och en stor utmaning. Vad är det viktigaste du lärt dig?  ? Det är ibland i stridens hetta lätt att bygga upp föreställningar om den andre eller de andra ... Dom där, till exempel de ortodoxa. Vi bär ju på fördomar. Men jag har lärt mig att inte fantisera eller ha föreställningar om andra ? utan istället fråga. Det där med fördomar kan vara lite roligt ibland. Jag har en anekdot från mitt liv när jag var lärare i Arvidsjaur. Jag hade haft en gymnasieklass i ett halvår och plötsligt en dag så ville de fråga en sak. Till slut kröp det fram: ?Visst är du kristen?? Ja! ?Och din man är präst?? Ja! ?Har ni sex??. ?Ja! Och att min man också går på toaletten?, svarade jag.  ? Jag skrattade jättegott. Men det säger en hel del om människors föreställningar. Du har en topposition och är känd i kyrkans värld, men kanske okänd för Luleåborna och norrbottningarna ? vem är du?  ? Jag är född i Juoksengi i Tornedalen ? med näsan mot Finland. Jag pratade tornedalsfinska som barn och förstår finska i dag, men kan inte prata det i dag. Finskan är en del av mitt arv. Jag är mamma till Sara, 7 år. Har lärarbakgrund. Är gift med Richard, en skelleftepojk. Jag är uppvuxen i Luleå och gick skolan här. Pappa jobbade på länsstyrelsen och jobbade tidigt med Nordkalottenfrågor och miljöfrågor och jag tror redan där att jag har fått en del av mitt intresse för samverkan och perspektivet av samhörighet. Jag är en föreningsaktiv och kristen samhällsmedborgare. Jag planerade inte att bli kyrkoanställd, men ...  ? Jag är uppvuxen i en kristen familj. Vid 10-12 års ålder reflekterade jag över att mina kamrater inte gick i kyrkan eller nödvändigtvis trodde på Gud. Sedan tidiga tonåren har jag känt att det här är en livsrelation för mig, en livsgrund som jag har bejakat och inte kan tänka mig vara utan. Som tonåring blev jag aktiv i kyrkans unga. Efter gymnasiet gjorde jag ett volontärår här i Luleå med inriktning på kyrka och skola. Under det året blev det klart att jag skulle åka till Tanzania och göra det samma under ett år. Jag var volontär i den lutherska kyrkan. För mig är missionera att dela liv med människor.  ? Sedan började jag plugga historia i Uppsala. Men bara efter tre månader bar det av till London och fortsatta historiska studier samtidigt som jag tog hand om en handikappad kvinna. Efter det kom jag tillbaka efter ett år och slutförde min lärarstudier i historia, religion och svenska. Min första lärartjänst var i Arvidsjaur. Men jag var fortfarande väldigt aktiv inom kyrkan och arbetade med samverkan med andra länder och mission. Det ledde sedan till att min man och jag blev tillfrågade om vi ville åka till El Salvador. Vi åkte och var totalt tre år i El Salvador och Guatemala. Vad arbetar du med?  ? Internationell samverkan med andra kyrkor, mission, biståndsfrågor, fredsfrågor, ekumenik, det som är samverkan med andra kyrkor både lokalt och internationellt. Jag arbetar mycket med samarbetet i Barents-regionen. Jag brinner för mitt arbete. Vad är det bästa med ditt arbete?  ? Att jag får jobba med det jag tycker är roligt. Att jag får skapa mötesplatser med människor för lärande. Mångkulturella mötesplatser. Att få utmanas själv och utmana andra vad gäller solidaritet och rättvisefrågor. Jag får jobba mycket med positiva människor som vill något och som vill gör något gott i den här världen. Det är omväxlande, lärande och väldigt fritt. Utmaningen är att begränsa sig. Om man har hela världen som arbetsfält kan man jobba hur mycket som helst. Hur begränsar du dig?  ? Det handlar hela tiden om att prioritera och försöka sträva efter en balans i tillvaron. Vissa saker ligger i tjänsten, exempelvis ett samordningsansvar så att vi gör -saker tillsammans; Svenska Kyrkan, Lutherhjälpen, EFS, ungdomsrörelsen med flera. Utbildningsfrågor och samarbete i Barentsregionen. Det som hela tiden varit en profil i stiftets främjande är ungdomsperspektivet. Det är en utmaning att få nya generationer till kyrkan. Vi ser ungdomar som en resurs och därigenom blir kyrkan attraktiv för unga människor. Unga attraherar unga och jag försöker att skapa plattformar där de kan vara delaktiga. Hur ser din Gudssyn ut?  ? Gud är för mig en närhet och närvaro. Jag ser inte Gud i någon specifik form. Jag relaterar ofta till Gud som en ande. Det handlar om en närhet och en närvaro i mitt och andra människors liv. Gud är en